Elevengagemang är positivt för politiskt deltagande och förtroende

Politiskt deltagande kräver resurser hos individen. Elever kan skaffa sig sådana resurser genom att delta i demokrati, till exempel genom rollspel eller elevråd och studentmöten. Detta har positiva effekter för ett aktivt och utvecklande demokratiskt medborgarskap, visar en ny studie.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Inom demokratiteori finns det olika uppfattningar om i vilken grad det är viktigt med ett brett politiskt deltagande hos stora delar av medborgarna för att ha en fungerande demokrati. Men den vanligaste ståndpunkten är att medborgarnas engagemang och agerande är centralt för att demokratiska samhällen ska vara stabila och fungerande.

De kunskaper och färdigheter som medborgarna behöver för att kunna fylla den rollen är något som behöver läras. Att elever i skolan ska kunna skaffa kunskaper om det demokratiska systemet blir då en viktig och naturlig utgångspunkt, men även att de ska få kunskaper och erfarenheter i demokrati. Erfarenheter i demokrati kan undervisas genom till exempel rollspel och att elever försöker påverka i en faktisk politisk fråga.

En undersökning genomförd i nio länder visar också att elevers och studenters erfarenheter i demokrati genom till exempel elevråd, studentkår eller att delta i studentmöten har en positiv effekt på politiskt deltagande och förtroende för politiska institutioner utanför och/eller efter genomförda studier.

Engagemang under studietiden ger erfarenheter i demokrati

Utgångspunkten för undersökningen är att det politiska deltagandet kräver resurser hos individen. Dessa resurser är på många sätt ojämlikt fördelade på så sätt att de som växer upp i socioekonomiskt starka miljöer har en fördel. Det riskerar då att bidra till ett demokratiskt underskott genom en brist i den politiska jämlikheten.

Skolans undervisning kan vara utjämnande och bidra till en högre grad av politisk jämlikhet. Men den här undersökningen studerar i stället om aktiviteter som elever och studenter gör inom skolans och högskolans formella ram, men utanför själva undervisningen, också kan ge individen resurser som främjar ett politiskt deltagande.

Undersökningen genomfördes i nio länder (Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Polen, Spanien, Schweiz, Sverige och Storbritannien) med ca 3 000 svarande i varje land, varav ungefär 2 000 var ungdomar i åldrarna 18–34. De svarande fick frågan om de någon gång under sin studietid varit eller deltagit i

  1. elevråd/studentkår
  2. klassrepresentant
  3. elev-/studentmöte
  4. elev-/studentmöte (aktiv roll)
  5. protest på skola/universitet
  6. organiserad politisk händelse.

Jämförelsevis hamnar Sverige högt i det formella deltagandet (1 och 2) och lågt i protestdeltagande (5).

Erfarenheter under studietid bidrar till fortsatt engagemang

För att se om deltagandet, och därmed erfarenhet i demokrati, under studietiden har betydelse för deltagande i och relation till politik utanför och efter studietiden relaterades de första svaren till frågor om: valdeltagande, annat politiskt deltagande och förtroende för politiska institutioner. Annat politiskt deltagande delades vidare upp i: politisk konsumtion (bojkott/stödköp), konfronterande deltagande och icke-konfronterande deltagande.

Det övergripande resultatet är att erfarenheterna i demokrati under studietiden har ett samband med annat politiskt deltagande och förtroende för politiska institutioner, det vill säga att de som fick erfarenhet i demokrati har större chans att uppvisa deltagande och förtroende. Förutom i några länder hade erfarenheten i demokrati ingen större effekt på valdeltagandet, vilket delvis kan förklaras med att valdeltagandet är den vanligaste formen av deltagande och kanske också att den vanliga undervisningen ger tillräckliga argument för att rösta.

Självständiga och kritiskt tänkande medborgare

Att erfarenheten har positiv effekt på såväl annat deltagande, som förtroende för politiska institutioner innebär inte enligt den här undersökningen att detta förtroende behöver skaffas innan individen bestämmer sig för att delta politiskt. De med erfarenheter i demokrati som inte ökar sitt förtroende har således ändå ett högre genomsnittligt annat deltagande än de utan demokratierfarenheter under studietiden.

Artikelförfattaren bakom studien, Johannes Kiess, påpekar också att resultatet ger stöd för att demokratierfarenheterna under studietiden inte skapar medborgare som okritiskt stöder det rådande systemet. Exempelvis är de med erfarenheter överrepresenterade i både konfronterande och icke-konfronterande deltagande.

Elever och studenter som skaffar sig demokratierfarenheter verkar således öka sitt politiska självförtroende och skaffar sig färdigheter att delta på det sätt och med det syfte de själva anser viktigt och effektivt. Kiess tolkar det som att eleverna och studenterna fortsättningsvis i livet engagerar sig i högre grad för sådant de anser vara gemensamt nyttigt (collective good) om de under sin studietid ”lärt sig” engagemang och agerande.

Medborgarutbildning är en viktig uppgift för skolan men ska inte stanna vid undervisning utan också öppna upp för och uppmuntra engagemang i olika former under studietiden. Kiess huvudsakliga slutsats av undersökningen är att erfarenheter i demokrati under studietiden har positiva effekter för ett aktivt och utvecklande demokratiskt medborgarskap, men att vi behöver fler undersökningar med fokus på vad det är för kunskaper och färdigheter som lärs samt hur de lärs.

Bidrar erfarenheterna till en minskad eller ökad ojämlikhet?

Jag menar att undersökningens resultat är intressant och viktigt. Flera delar av resultaten kan upplevas som självklara, till exempel att om beteenden blir vanor i ung ålder så tenderar vi att fortsätta med detta i vuxen ålder. Men det är en viktig poäng att skolan genom att skapa möjligheter, såväl formella som informella, för elever och studenter att engagera sig och utveckla sina färdigheter i demokrati även utanför själva undervisningen ökar möjligheten till en vital och utvecklande demokrati.

En utgångspunkt i undersökningen var att se vad som kan motverka en ojämn fördelning av individens resurser för politiskt deltagande. Här menar jag att artikeln borde resonerat mer kring betydelsen av studiens resultat. Det kan mycket väl vara så att ojämlikheten förstärks under studietiden även om erfarenheter i demokrati uppmuntras, detta om det är så att det är elever och studenter som redan har resurser för deltagande som under studietiden vidareutvecklar sina kunskaper och färdigheter. Skolan behöver därför arbeta för att både det formella och informella engagemanget under studietiden kommer alla elever till del.

Text: Anders Broman, Karlstads universitet

Källa:

Johannes Kiess (2022): ”Learning by doing: The impact of experiencing democracy in education on political trust and participation”. Politics, 42(1), 75-94.

Publicerad 04 april 2022.