I fall med djur utan känd ägare/djurhållare är det svårt att veta om djuret förts in i Sverige från land med förhöjd risk för rabies.
Länsstyrelsen kan med hjälp av utredning försöka få information om djuret. Det viktigaste i utredningen är att klargöra om djuret befunnit sig i Sverige de senaste fyra månaderna (120 dagarna) eller om djuret är vaccinerat mot rabies och har en godkänd antikroppstiter kopplat till vaccinationen/-erna.
Kan vi inte styrka att djuret befunnit sig i Sverige de senaste 120 dagarna alternativt att har vaccinerats och har godkänd antikroppstiter, så betraktar vi djuret som att utgöra en potentiell rabiesrisk.
Rabiesrisken
Rabies kan drabba alla varmblodiga däggdjur inklusive människa. Det kan gå fyra månader från det att ett djur blir smittat med rabies fram till dess att djuret uppvisar symptom. Sverige är rabiesfritt sedan år 1886, medan det finns flera länder inom och utanför Europa som har förhöjd risk för sjukdomen.
SVA bedömer att hundar, katter och illrar som har oklar rabiesstatus kan utgöra en potentiell rabiesrisk. När det gäller kaniner, gnagare och övriga små sällskapsdjur bedöms införsel inte medföra någon smittrisk.
I normalfallet avvisar Jordbruksverket djur som inte uppfyller införselvillkoren, vilket innebär att djuren återsänds eller avlivas.
Jordbruksverket kan enbart fatta beslut om hemisolering i de fall där det är konstaterat att djuret förts in i Sverige från land med förhöjd risk för rabies. Det är inte applicerbart på djur där historiken är okänd. Det är därför inte möjligt för Länsstyrelsen att omplacera eller sälja dessa djur till en ny ägare som säger sig vara villig att ha hunden/katten/illern i hemisolering under fyra månader.
