|
 |
|
Stängsel används i flera delar av världen för att förebygga angrepp på tamdjur. Åtgärden räknas som en av de effektivaste, men också dyraste. Olika stängseltyper fungerar olika bra mot olika rovdjur.
Viltskadecenters slutsats är att femtrådiga stängsel fungerar bra mot varg. All erfarenhet tyder på att de stängsel som fungerar mot varg oftast fungerar lika bra mot björn. Mot lodjur tycks det bästa stängslet vara ett vanligt fårnät kompletterat med två eltrådar, en hög och en låg. Det blir då svårt för större individer att klättra över nätet och för de mindre att gå igenom maskorna utan att få stötar. Fårnät med låsta knutar och små maskor är omöjliga att tränga sig igenom. Sådana stängsel fungerar även mycket bra mot varg och björn.
Elstängsel förebygger rovdjursangrepp effektivt och kan användas i de flesta tamdjursbesättningar i Sverige. De stängseltyper Viltskadecenter rekommenderar kallas gemensamt för rovdjursavvisande stängsel och förkortas ibland som "RAS".
Sedan årsskiftet fasar Jordbruksverket ut sitt stöd till rovdjursavvisande stängsel på mark med jordbruksblock. I stället kommer detta bidrag att kunna sökas via Viltskademedlen. Länsstyrelsen arbetar med att ta fram en e-tjänst, men tills den är klar ansöker man om bidraget på samma blankett som för mark utan jordbruksblock.
Bidraget är fortsatt 50 kronor/meter och ska täcka mellanskillnaden mellan ett vanligt stängsel och ett rovdjursavvisande stängsel. Dessutom finns möjligheten att ansöka om bidrag till ett nytt el-aggregat (max 5 000 kronor).
Länsstyrelsen erbjuder även en kostnadsfri konsultation med vår besiktningspersonal. Det är samma personal som slutbesiktigar ditt stängsel innan bidrag kan betalas ut.
Har du redan ett rovdjursavvisande stängsel kan du söka bidrag (5 kronor per meter) för röjning under stängslen. Detta bidrag kan du få en gång per år.
|
Stängsel används i flera delar av världen för att förebygga angrepp på tamdjur. Åtgärden räknas som en av de effektivaste, men också dyraste. Olika stängseltyper fungerar olika bra mot olika rovdjur.
Viltskadecenters slutsats är att femtrådiga stängsel fungerar bra mot varg. All erfarenhet tyder på att de stängsel som fungerar mot varg oftast fungerar lika bra mot björn. Mot lodjur tycks det bästa stängslet vara ett vanligt fårnät kompletterat med två eltrådar, en hög och en låg. Det blir då svårt för större individer att klättra över nätet och för de mindre att gå igenom maskorna utan att få stötar. Fårnät med låsta knutar och små maskor är omöjliga att tränga sig igenom. Sådana stängsel fungerar även mycket bra mot varg och björn.
Elstängsel förebygger rovdjursangrepp effektivt och kan användas i de flesta tamdjursbesättningar i Sverige. De stängseltyper Viltskadecenter rekommenderar kallas gemensamt för rovdjursavvisande stängsel och förkortas ibland som "RAS".
Sedan årsskiftet fasar Jordbruksverket ut sitt stöd till rovdjursavvisande stängsel på mark med jordbruksblock. I stället kommer detta bidrag att kunna sökas via Viltskademedlen. Länsstyrelsen arbetar med att ta fram en e-tjänst, men tills den är klar ansöker man om bidraget på samma blankett som för mark utan jordbruksblock.
Bidraget är fortsatt 50 kronor/meter och ska täcka mellanskillnaden mellan ett vanligt stängsel och ett rovdjursavvisande stängsel. Dessutom finns möjligheten att ansöka om bidrag till ett nytt el-aggregat (max 5 000 kronor).
Länsstyrelsen erbjuder även en kostnadsfri konsultation med vår besiktningspersonal. Det är samma personal som slutbesiktigar ditt stängsel innan bidrag kan betalas ut.
Har du redan ett rovdjursavvisande stängsel kan du söka bidrag (5 kronor per meter) för röjning under stängslen. Detta bidrag kan du få en gång per år.
|
 |
Stängsel används i flera delar av världen för att förebygga angrepp på tamdjur. Åtgärden räknas som en av de effektivaste, men också dyraste. Olika stängseltyper fungerar olika bra mot olika rovdjur.
Viltskadecenters slutsats är att femtrådiga stängsel fungerar bra mot varg. All erfarenhet tyder på att de stängsel som fungerar mot varg oftast fungerar lika bra mot björn. Mot lodjur tycks det bästa stängslet vara ett vanligt fårnät kompletterat med två eltrådar, en hög och en låg. Det blir då svårt för större individer att klättra över nätet och för de mindre att gå igenom maskorna utan att få stötar. Fårnät med låsta knutar och små maskor är omöjliga att tränga sig igenom. Sådana stängsel fungerar även mycket bra mot varg och björn.
Elstängsel förebygger rovdjursangrepp effektivt och kan användas i de flesta tamdjursbesättningar i Sverige. De stängseltyper Viltskadecenter rekommenderar kallas gemensamt för rovdjursavvisande stängsel och förkortas ibland som "RAS".
Sedan årsskiftet fasar Jordbruksverket ut sitt stöd till rovdjursavvisande stängsel på mark med jordbruksblock. I stället kommer detta bidrag att kunna sökas via Viltskademedlen. Länsstyrelsen arbetar med att ta fram en e-tjänst, men tills den är klar ansöker man om bidraget på samma blankett som för mark utan jordbruksblock.
Bidraget är fortsatt 50 kronor/meter och ska täcka mellanskillnaden mellan ett vanligt stängsel och ett rovdjursavvisande stängsel. Dessutom finns möjligheten att ansöka om bidrag till ett nytt el-aggregat (max 5 000 kronor).
Länsstyrelsen erbjuder även en kostnadsfri konsultation med vår besiktningspersonal. Det är samma personal som slutbesiktigar ditt stängsel innan bidrag kan betalas ut.
Har du redan ett rovdjursavvisande stängsel kan du söka bidrag (5 kronor per meter) för röjning under stängslen. Detta bidrag kan du få en gång per år. |
|
|
|
|
Familjegrupper av lodjur i Västra Götalands län. Siffrorna vid de markerade familjegrupperna visar antalet spårningar eller DNA-resultat som finns knutna till samma familjegrupp.
|
|
|
|
|
Under årets inventeringssäsong kunde 15 familjegrupper av lodjur särskiljas, varav 3 familjegrupper delas med angränsande län. En familjegrupp delas med Örebro län och två familjegrupper med Jönköpings län. En familjegrupp består av en lodjurshona tillsammans en eller flera ungar. Det sammanlagda antalet familjegrupper för Västra Götalands län för inventeringen 2022/2023 blir därmed 13,5 familjegrupper vilket motsvarar minst 74 lodjur.
Antalet lodjur i länet är detsamma som förra året. Obduktionsresultat från trafikdödade lodjur och de djur som sköts under årets licensjakt tyder på att lodjuren i länet är friska.
|
|
|
|
|
Vargrevir i Västra Götalands län. Siffrorna vid de markerade reviren visar antalet spårningar eller DNA-resultat som finns knutna till samma revir.
|
|
|
|
Resultat från årets inventering visar att Västra Götalands län berörs av 8 olika grupper med revirmarkerande vargar.
Fyra familjegrupper:
Boksjö, Klyftamon, Ripelången och Baremosse.
Fyra revirmarkerande par:
Tiveden, Viken, Hökensås och Brängen.
Allt tyder på att den äldre tiken i Tiveden, som hade sitt ursprung i den finsk-ryska vargpopulationen, inte längre lever. I sex av länets revir finns det revirmarkerande individer som är avkommor till henne, så kallade F1: or.
|
|
|
|
|
|
|
Det bästa är att låta djurungen vara. En ensam unge är väldigt sällan föräldralös eller övergiven och honan finns troligen i närheten, även om du inte ser henne. Kommer barnen hem med en upphittad djurunge, be dem visa var de hittade ungen och sätt sedan tillbaka den så fort som möjligt. Hittas ett djur vid en vägkant, flytta djuret till en säkrare plats i närheten. Honan bryr sig inte om att ungen luktar människa, utan tar hand om den ändå. Kontakta polisen eller viltrehabiliterare om du är säker på om föräldrarna är döda och ungen därmed verkligen är övergiven – ta inte hand om ungen själv.
Vad gör jag om jag hittar ett skadat djur?
Ett vilt djur får inte hållas i fångenskap utan tillstånd, oavsett om det är skadat eller inte. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur som sällskap eller som hobby. För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Det finns ett antal privatpersoner och föreningar som har sådana tillstånd i Västra Götaland. Hör av dig till dessa och fråga om de har möjlighet att ta emot djuret du hittat.
Ett djur som är så pass skadat att det bör avlivas av djurskyddsskäl, får avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark. Då det avlivade djuret tillfaller den som har jakträtten, bör du kontakta markägaren. Är det ett större djur bör händelsen även anmälas till Polisen, telefon 114 14.
Om du själv inte är jägare, fråga en granne som jagar, alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område, får skjutvapen inte användas utan skottlossningstillstånd från polisen. Vissa kommuner har skyddsjägare som vanligtvis redan har de tillstånd som behövs, exempelvis skottlossningstillstånd i tätbebyggelse.
Vissa arter av vilt tillfaller staten i stället för jakträttshavaren och benämns ”statens vilt”. Några exempel på arter som räknas som statens vilt är rovdjur, ugglor, örnar, falkar, hackspettar och valar. Om djur av dessa arter omhändertas eller dödas när de är fredade ska detta snarast anmälas till Polisen, telefon 114 14.
Om ett vilt djur har dött på din tomt är du som fastighetsägare ansvarig för kadavret. Ligger kadavret i ett bostadsområde, behöver det oftast forslas bort. Mindre djur kan förpackas väl i dubbla plastpåsar och sedan läggas bland hushållssoporna, medan större djur kan behöva lämnas in för kremering. Kolla med din kommun om vad som gäller där du bor. Kadavret kan även flyttas till ett skogsområde, om du har markägarens tillstånd, så tar naturen själv hand om det. Känner du inte till vem som är markägare, kan du fråga din kommun om den har ett skogsområde på kommunal mark dit kadavret kan flyttas. Hittas ett dött djur på kommunal mark, till exempel i parker och på gator, ta kontakt med din kommun.
Hittas flera döda vilda djur i skog och mark rapporteras det till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Hittar du ett eller flera döda vildsvin är det extra viktigt att detta rapporteras till SVA, med anledning av risken för afrikansk svinpest (ASF), en smitta som finns i närliggande länder.
|
|
|
Det bästa är att låta djurungen vara. En ensam unge är väldigt sällan föräldralös eller övergiven och honan finns troligen i närheten, även om du inte ser henne. Kommer barnen hem med en upphittad djurunge, be dem visa var de hittade ungen och sätt sedan tillbaka den så fort som möjligt. Hittas ett djur vid en vägkant, flytta djuret till en säkrare plats i närheten. Honan bryr sig inte om att ungen luktar människa, utan tar hand om den ändå. Kontakta polisen eller viltrehabiliterare om du är säker på om föräldrarna är döda och ungen därmed verkligen är övergiven – ta inte hand om ungen själv.
Vad gör jag om jag hittar ett skadat djur?
Ett vilt djur får inte hållas i fångenskap utan tillstånd, oavsett om det är skadat eller inte. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur som sällskap eller som hobby. För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Det finns ett antal privatpersoner och föreningar som har sådana tillstånd i Västra Götaland. Hör av dig till dessa och fråga om de har möjlighet att ta emot djuret du hittat.
Ett djur som är så pass skadat att det bör avlivas av djurskyddsskäl, får avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark. Då det avlivade djuret tillfaller den som har jakträtten, bör du kontakta markägaren. Är det ett större djur bör händelsen även anmälas till Polisen, telefon 114 14.
Om du själv inte är jägare, fråga en granne som jagar, alternativt prata med en jaktorganisation på din ort som kan hjälpa till med kontakter. Bor du inom detaljplanelagt område, får skjutvapen inte användas utan skottlossningstillstånd från polisen. Vissa kommuner har skyddsjägare som vanligtvis redan har de tillstånd som behövs, exempelvis skottlossningstillstånd i tätbebyggelse.
Vissa arter av vilt tillfaller staten i stället för jakträttshavaren och benämns ”statens vilt”. Några exempel på arter som räknas som statens vilt är rovdjur, ugglor, örnar, falkar, hackspettar och valar. Om djur av dessa arter omhändertas eller dödas när de är fredade ska detta snarast anmälas till Polisen, telefon 114 14.
Om ett vilt djur har dött på din tomt är du som fastighetsägare ansvarig för kadavret. Ligger kadavret i ett bostadsområde, behöver det oftast forslas bort. Mindre djur kan förpackas väl i dubbla plastpåsar och sedan läggas bland hushållssoporna, medan större djur kan behöva lämnas in för kremering. Kolla med din kommun om vad som gäller där du bor. Kadavret kan även flyttas till ett skogsområde, om du har markägarens tillstånd, så tar naturen själv hand om det. Känner du inte till vem som är markägare, kan du fråga din kommun om den har ett skogsområde på kommunal mark dit kadavret kan flyttas. Hittas ett dött djur på kommunal mark, till exempel i parker och på gator, ta kontakt med din kommun.
Hittas flera döda vilda djur i skog och mark rapporteras det till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Hittar du ett eller flera döda vildsvin är det extra viktigt att detta rapporteras till SVA, med anledning av risken för afrikansk svinpest (ASF), en smitta som finns i närliggande länder.
|
|
|
|
|
Fågelungar i bo
|
|
|
|
Länsstyrelsen får ibland frågor om vad som är tillåtet att göra med fåglars bon och ägg. Visste du till exempel att ingrepp mot fågelbon och fågelägg definieras som jakt och är otillåtet? Det finns dock åtgärder som du får göra med fåglar, fågelbon och ägg.
Här kommer några förslag på förebyggande åtgärder som du själv kan utföra om du inte vill att fåglar ska bygga bon på vissa ställen:
- Minimera tillgång till mat och sopor som fåglarna kan lockas till. Soptunnor som blir överfulla och inte går att stänga riskerar att dra till sig fåglar.
- Matning av småfågel under vintertid kan locka till sig större fåglar. Att välja rätt typ av fågelmat och hållare som är anpassade till småfåglar, kan vara ett sätt att undvika att större fåglar blir intresserade.
- Skydda din fastighet genom att göra den svår för fåglar att komma åt, med hjälp av exempelvis piggar eller nät som hindrar fåglar att landa eller häcka på oönskade platser.
- Sätta upp fågelskrämmor, så som drakar eller rovfåglar i plast. Glöm inte att fågelskrämmorna måste flyttas på regelbundet för att de ska fortsätta att vara effektiva.
Fåglar lär sig snabbt vad som inte är farligt. Därför behöver du vara kreativ och variera vilka metoder du använder för att skrämma bort fåglarna.
Det är fastighetsägarens ansvar att vidta förebyggande åtgärder som förhindrar eller försvårar för fåglar att häcka eller på annat sätt vistas på platsen, om detta stör boende och grannar till fastigheten.
Förutom skadeförebyggande åtgärder får vissa fåglar jagas under de allmänna jakttiderna. I bilaga 1 i jaktförordningen står det vilka arter som har allmänna jakttider. Det är inte tillåtet att göra ingrepp mot bon, samt att ta eller förstöra ägg under sådan jakt. Tänk på att det även är förbjudet att använda nät och fällor för att fånga eller döda fåglar.
Om du fortfarande har problem med fåglar, trots att du utför skadeförebyggande åtgärder och jagar under allmän jakttid, kan du skyddsjaga på eget initiativ. Vilka arter som får skyddsjagas, samt under vilka villkor och tider, anges i bilaga 4 i jaktförordningen. Det är viktigt att komma ihåg att den som utför skyddsjakten är ansvarig för att se till att det är tillåtet enligt lag, och att skyddsjakten utförs på rätt sätt. Om du är osäker kan du kontakta Länsstyrelsen för stöd och råd.
Trots förbudet att göra ingrepp mot fågelbon och ägg, kan du under vissa förutsättningar
flytta på fågelbon samt ägg eller ungar. Undantaget gäller om boet orsakar allvarlig skada eller olägenhet på hus eller en gård i enlighet med bilaga 4 jaktförordningen. Eftersom det är förbjudet att utsätta vilt för onödigt lidande, får boet inte flyttas längre bort än att föräldrarna kan hitta tillbaka till det.
|
|
|
|
|
Antalet kronhjortar som skjutits över tid i Västra Götaland
|
|
|
|
Totalt i länet fälldes 651 kronhjortar under årets jakt, 640 i kronhjortskötselområden (KSO) och 11 under kalvjakt på oregistrerad mark. Utöver detta fälldes ytterligare 2 kalvar enligt bilaga 4 i jaktförordningen (skyddsjakt på egens initiativ). Nyttjandegraden av skötselplanerna är generellt låg, framför allt för kalv.
Planerad avskjutning Fällda djur Nyttjandegrad planerad avskjutning
Handjur 254 205 80 %
Hind 320 235 73 %
Kalv 457 200 44 %
Under 2022/2023 fälldes det flest kronhjortar per arealenhet i tre distinkta områden, 1) områdena runt Halle och Hunneberg, 2) fläckvisa områden på västkusten, samt 3) Svenljungaområdet och söder därom.
Både avskjutningen och antalet KSO i länet har fortsatt att ökat under 2000-talet och även årets sammanställning visar på en ökning.
Alla kronhjortar, oavsett om djuret är fällt i KSO, på oregistrerad mark, eller på skyddsjakt ska enligt Jaktförordningen rapporteras till Länsstyrelsen.
Inom ett kronhjortskötselområde får handjur jagas 8 oktober – 31 januari. Hind och årskalv får jagas 16 augusti – 28 februari.
Kronhjortar fällda under ordinarie jakt i KSO ska rapporters till Länsstyrelsen senast två veckor efter jakttidens slut (14 mars). Rapportering inom KSO sköts enklast via kronhjortsdata.
Rapportera fälld kronhjort – Kronhjortsdata (algdata.se)
På oregistrerad mark får årskalv jagas 16 augusti – 31 januari. Vuxen kronhjort får aldrig fällas utanför KSO. Fällda kalvar rapporteras till Länsstyrelsen senast två veckor efter det att djuret fällts. Rapportering på oregistrerad mark sköts enklast via Länsstyrelsen e-tjänst.
Kronhjort | Länsstyrelsen Västra Götaland (lansstyrelsen.se)
Skyddsjakt på egens initiativ får utföras både i KSO och på oregistrerad mark.
Årskalv som uppträder vid fält med oskördad gröda får jagas om det behövs för att förebygga skada 1 juli – 15 april. Årskalv som orsakar stamskada på barrträd får jagas 1 juli – 15 april.
Årskalvar av kronhjort fällda på skyddsjakt på egens initiativ rapporteras till länsstyrelsen senast 2 veckor efter det att djuret fällts. Rapportering sköts enklast via länsstyrelsen e-tjänst.
Om årskalv av kronhjort fälls under skyddsjakt på egens initiativ i KSO utanför ordinarie jakttid (16 augusti – 28 feb) rapporteras den som fälld under skyddsjakt. Den ska inte ingå i KSO gemensamma rapportering och avräknas inte i avskjutningsplanen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
