|
Under sommaren har ansökningarna om skyddsjakt fortsatt att skickas in till Länsstyrelsen, fast i ett något lugnare tempo än under våren. Ansökningarna har handlat om skador orsakat av 14 olika arter, och frågor om ännu fler arter har kommit in via telefon och mejl.
Mellan juni och augusti månad beslutades Länsstyrelsen i 48 ärenden om skyddsjakt, där 53% av ansökningarna beviljades. Ansökningar och beslut om skyddsjakt efter skarv, säl och de stora rovdjuren är inte medräknat i dessa siffror.
Skyddsjakt efter dovhjort dominerar fortsatt de ansökningar som Länsstyrelsen fått in, och under sommaren har det fattats beslut i 18 ärenden. Av dessa har 15 fått bifall, två har avvisats och ett ärende har avskrivits.
En ansökan om skyddsjakt kan sluta i fyra olika typer av beslut.
Bifall innebär att skyddsjakten får utföras. I ett bifall regleras bland annat hur många djur som får fällas, mellan vilka datum de får fällas samt vilka övriga villkor som ska gälla under jakten.
Avslag innebär att skyddsjakten inte får utföras. I de fall som ansökningar får avslag uppfyller inte ansökan de krav som finns i lagstiftningen (jaktlagen och jaktförordningen), vilket reglerar under vilka omständigheter en skyddsjakt får beviljas.
Ansökningar kan avvisas om det finns något hinder mot att länsstyrelsen prövar ärendet. Den vanligaste anledningen till att en ansökan avvisas är att det saknas nödvändig information exempelvis information om fastighet, vilken skada som viltet orsakat, vilka skyddsåtgärder som tagits eller antal djur man vill fälla. För att få in informationen begär Länsstyrelsen att sökanden ska komplettera ärendet. Om den sökande trots begäran om komplettering inte inkommit med informationen avvisas ärendet. Alla de ansökningar som avvisats under sommaren har avvisats på grund av att kompletteringar inte kommit in.
Det sista sättet är avskrivning. En ansökan avskrivs om frågan som ska prövas har förlorat sin aktualitet. Den vanligaste anledningen till att skyddsjaktsansökningar avskrivs är att den sökande drar tillbaka sin ansökan eller att jakten går att utföra utan beslut, exempelvis om man sökt skyddsjakt under en arts allmänna jakttid eller om jakten går att utföra på eget initiativ med stöd av bilaga 4 i jaktförordningen.
Under sommaren har 5 ansökningar avskrivits, två avskrevs då skyddsjakten gick att utföra med stöd av bilaga 4, en ansökan då det var allmän jakttid, och två avskrevs då jakten gick att utföra med stöd av andra redan befintliga beslut.
Sommaren kom även med en ändring i Jaktförordningen, som innebär viss förändring när det kommer till skyddsjakter. Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli, innebär bland annat att länsstyrelserna nu har två olika paragrafer att utgå ifrån när vi beslutar om skyddsjakt. Vilken paragraf som ska användas beror på vilken art som skyddsjakten gäller.
Den ena är 23 a § och gäller bland annat alla vilda fåglar, de stora rovdjuren, säl, bäver och skogshare. Denna paragraf är densamma som länsstyrelsen tidigare utgått ifrån i alla skyddsjakter och innebär att skyddsjakt endast får medges om
- det inte finns någon annan lämplig lösning,
- jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och
- jakten behövs
a) av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön,
b) av hänsyn till flygsäkerheten,
c) för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller
d) för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.
Den andra är 29 a § och gäller däggdjur som inte är markerade med N, n eller F i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845). Hit räknas bland annat älg, dovhjort, kronhjort, rådjur, rödräv och fälthare. Detta är en ny paragraf som innebär att om någon som riskerar att drabbas av skada ansöker får länsstyrelsen besluta om skyddsjakt om
- viltet orsakar skada eller riskerar att orsaka skada,
- det behövs för att förhindra skada, och
- varken möjligheterna till jakt under allmän eller särskild jakttid eller i form av skyddsjakt på en enskilds initiativ är tillräckliga för att förhindra skada.
För dessa arter är det alltså inte längre samma krav på vilken typ av skada viltet gör, utan fokuset ligger på att de orsakar eller riskerar att orsaka skada. Det är dock viktigt att jakten verkligen behövs för att förhindra skadan och att jakten inte kan vänta tills ordinarie jakttid eller utföras på eget initiativ enligt bilaga 4 i jaktförordningen. I nuläget finns det inga officiella riktlinjer om hur bedömningar enligt denna paragraf ska göras, men Naturvårdsverket ska komma ut med riktlinjer till länsstyrelserna inom en snar framtid.
|