Viltnytt

Karta med familjegrupper av lodjur i länet 2025/2026

Preliminära resultat från årets rovdjursinventering

Varje vinter inventerar Länsstyrelsen länets stationära lodjur och vargar. Den viktigaste metoden vid inventering av lodjur och varg är spårning på snö. Spårningarna dokumenteras i en speciell applikation (app), där uppgifter om geografiska data samlas ihop med bilder på spårdetaljer, delningar av löpor samt tecken på revirmarkeringar och/eller lekbeteende. Dessa data överförs sedan till den gemensamma databasen Rovbase, där även allmänheten har möjlighet att se årets insamlade data.

I varginventeringen är även insamling av DNA viktig. Under hela inventeringsäsongen samlas spillning och urin in för analys. Med hjälp av DNA kan vi konstatera vilka specifika vargar det är som finns i ett visst område och även se om det har fötts valpar under våren. Vargar inventeras varje år mellan den 1 oktober till och med den 31 mars och lodjur inventeras mellan den 1 oktober till och med den 28 (29) februari. Eftersom vi i huvudsak inventerar förekomst av lodjursfamiljer, det vill säga hona med unge, avslutas inventeringen av lo en månad tidigare än för varg då lodjuren brunstar och två djur tillsammans inte längre behöver vara hona med unge utan i stället kan vara en hona och en hane tillsammans.

Kungsörn däremot inventeras på senvintern då ansvarig inventerare tittar efter tecken på spelflykt, ett rörelsemönster som indikerar att örnparet tänker häcka.

Preliminära resultat lodjur

Under säsongen 2025/2026 konstaterades 17 föryngringar av lodjur. En föryngring av lodjur består av en hona med en eller flera ungar. Flera av dessa grupper går också in i Norge och några går in i andra län, exempelvis Jönköping. De familjegrupper som går över läns-eller landsgränser delas därmed med det angränsande länet/landet vilket ger resultatet minst 14,5 familjegrupper för Västra Götaland, vilket motsvarar ungefär 80 lodjur.

Preliminära resultat varg

Under samma säsong konstaterade vi att länet berörs av 6 revirmarkerande par samt 6 familjegrupper. I samtliga familjegrupper har det fötts valpar under våren 2025. Tre av familjegrupperna delas med anslutande län/land (reviret Brängen, Kroktjärn och Boksjö) och två revirmarkerande par delas med anslutande län (Håcksvik och Tiveden).

Familjegrupper

Hjortemossen

Kroktjärn

Hökensås

Brängen

Madsjön

Boksjö

Revirmarkerande par

Håcksvik

Tiveden

Viken

Halle-och Hunne berg

Klyftamon

Billingen

Information inför betessäsongen i områden med rovdjur

Nu är det snart dags att släppa ut tamdjur på bete. För dig som bor och verkar i områden med stationär förekomst av varg och lo, innebär detta kanske en tid med extra oro. Här kommer därför lite tips och råd som kan vara bra att tänka på.

Stängsel

Ett bra stängsel kan förhindra rovdjursangrepp även om det inte uppfyller kraven för rovdjursavvisande. Genom att kontinuerligt se över spänningen i stängslen, går det tidigt att upptäcka om den är för låg på grund av exempelvis nedfallna grenar.

Rovdjur kryper oftast under stängsel. Att täta alla kryphål och svackor hjälper till att förhindra detta. Gränsar hagen mot vatten, så som stora diken, åar, sjöar eller mossar, är det viktigt att stängsla även utmed denna gräns, eftersom rovdjuren inte hindras av vatten. En lösning är att stängsla provisoriskt mot vatten med elnät som förstärks med lapptyg eller ljud- och ljusskrämmor. Behöver djuren beta ned till vattnet, kan du göra temporära lösningar med flyttbara stängsel. Detta gäller även för andra miljöer där du vet att dina tamdjur inte går ut, exempelvis branta bergsmiljöer.

Närvaro och ökad tillsyn

Mänsklig närvaro är sannolikt en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna som finns, men också en av de dyraste. Många rovdjursangrepp sker i gryning eller i skymning. För bästa effekt bör du därför förlägga tillsyn av tamdjuren till dessa tider på dygnet. Ett alternativ är att du använder nattfållor om det är möjligt.

Någon form av störning vid hagen kan vara effektivt. Enklaste formen är en batteridriven radio som står på, främst under natten. Det finns även olika lampor som du kan sätta på stängsel, men även mer avancerade skrämmor med både ljud och ljus. Kadaver, delar av döda djur och annat avfall eller djurfoder som rovdjuren kan uppfatta som en födoresurs, kan locka rovdjuren till platser där tamdjur finns. Om en sådan plats finns i närheten av tamdjur så blir de exponerade för rovdjur och därmed ökar risken för angrepp.

Plastband, tejp eller liknande kan sättas på befintligt stängsel så att det fladdrar. Ju tätare desto bättre. Detta är endast effektivt mot varg.

Besiktningspersonernas erfarenheter

Våra besiktningspersoner har tagit med sig en del erfarenheter från sina besök i fält. Här har vi listat de viktigaste:

• Bäckövergångar och diken brukar vara svåra att täta mot marken, men åtgärden är viktig.

• Kontrollera jordningen så att den är tillräcklig även vid belastning, exempelvis gräspåväxt, och vid torka. Spänning uppmätt på ett jordspett får aldrig överstiga 300 volt, då måste du vidta åtgärder.

• Sök aktivt efter den svagaste punkten på stängslet och förbättra där det går.

• Se till att ha stängsel runt hela hagen, eftersom rovdjuren annars letar sig in i hagen där det saknas stängsel.

• Se till att ha den nedersta tråden maximalt 30 centimeter från marken, eftersom vargen annars kan krypa in i hagen.

Boka besiktningsperson för kontroll av stängsel

I mån av medel erbjuder Länsstyrelsen även i år ägare till får- och getbesättningar kostnadsfri rådgivning kring befintliga stängsel. Stängslen kommer med anledning av detta inte att anses som rovdjursavvisande, men du får möjlighet att tillsammans med Länsstyrelsens besiktningsperson se över var vargen eventuellt kan försöka ta sig in i hagen. Rådgivningen är inte en kontroll av stängsel från Länsstyrelsens sida, utan en möjlighet för dig att ta del av kunskap från våra erfarna besiktningspersoner om var och hur vargar brukar ta sig in i hagar.

Kontaktuppgifter besiktningspersoner för stängsel

Alfred Akersten, Mariestad, 070-910 06 29

Bertil Andersson, Skepplanda, 073-650 41 71

Gillis Persson, Gullspång, 073-378 99 18

Lisette Fritzon, Falköping, 073-933 07 84

Beredskapslistan

Anmäl dig till Länsstyrelsens kostnadsfria tjänst Beredskapslistan. Då får du ett SMS varje gång Länsstyrelsens besiktningspersonal konstaterat att ett tamdjur skadats eller dödats av varg eller lo. Tjänsten är kostnadsfri. Läs mer och anmäl dig på Länsstyrelsens webbplats. Sök på Viltskador.

Risken för fler angrepp i samma område är förhöjd under två veckor efter ett angrepp. Därför är det bra att vidta extra åtgärder under denna tid, som att flytta djuren till andra hagar, stalla djuren nattetid eller ordna med nattfållor.

Ett vildsvinsprojekt ”vässa vildsvinskedjan från skog till bord”

Vildsvinen ökar i Västra Götaland och orsakar stora skador i jordbruket. De syns också allt oftare i tätorter där de bökar upp parker, idrottsplatser och trädgårdar. För att försöka hitta nya konstruktiva lösningar på vildsvinsproblematiken har Länsstyrelsen i Västra Götalands län, under vintern 2025–2026, genomfört ett projekt tillsammans med Länsstyrelsen i Kronobergs län inom det nationella vildsvinspaketet. Målet med projektet är att stärka samarbetet mellan jägare, markägare, kommuner och vilthanteringsanläggningar – och samtidigt öka användningen av vildsvinskött som livsmedel.

Samtliga kommuner i länet bjöds in till dialogmöten, och totalt genomfördes möten i nio kommuner. På mötena diskuterades bland annat jakt och viltskador men även hur mer vildsvinskött kan nå konsumenter och de kommunala köken.

Projektet visar att kunskapen om den så kallade ”vildsvinskedjan”, från skog till bord, fortfarande är låg. Många av mötesdeltagare kände inte till de regler och möjligheter som finns för försäljning och hantering av vildsvinskött. Samtidigt finns flera hinder för att minska stammen. Många jägare upplever att det är svårt att öka jakten eftersom vildsvinsjakt ofta sker nattetid, vilket gör det svårt att jaga i tillräcklig omfattning vid sidan av ordinarie arbete. Vilthanteringsanläggningar beskriver ekonomiska utmaningar, bland annat på grund av kostnader för tester och hantering.

En annan utmaning är att efterfrågan på vildsvinskött fortfarande är låg. Genom att få fler personer att prova vildsvinskött ökas efterfrågan och fler vildsvin kan tas om hand som livsmedel i stället för att gå till spillo.

Erfarenheterna från projektet visar att ytterligare information och lokal samverkan behövs för att skapa en långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning. När fler aktörer samarbetar och kunskapen ökar blir det lättare att både minska skadorna och ta vara på vildsvinen som en lokal och hållbar matresurs.

Nya satsningar för bättre älgskötselplaner

Älgförvaltningen i länet bedrivs i älgförvaltningsområden som består av flera olika älgskötselområden. Ett älgskötselområde är ett större jaktområde där jakträttshavarna frivilligt gått samman för att förvalta älgstammen. Älgskötselområdena tar fram fleråriga skötselplaner som innehåller mål för bland andra älgstammen och skogstillstånd, samt en handlingsplan med åtgärder (exempelvis en viss avskjutning) som ska leda till att målen nås.

Länsstyrelsen ska granska och sedan besluta skötselplanerna efter att älgförvaltningsgruppen har yttrat sig över dem. I granskningen kontrollerar Länsstyrelsen att skötselplanerna är korrekt ifyllda och baseras på tillförlitliga underlag, att de följer länets målsättning för älgförvaltningen och bidrar till att nå målen i älgförvaltningsplanen, och att den föreslagna avskjutningen leder till de överenskomna målen.

Länsstyrelsens granskning sker i dialog med älgskötselområdet och älgförvaltningsgruppen i den mån det är möjligt. För att förbättra kvaliteten i planerna, har Länsstyrelsen i år satsat på att ytterligare stärka älgskötselområdenas kompetens vad gäller planer: Vi har under våren ordnat fysiska och digitala utbildningar samt bjudit in till så kallade skrivarstugor, där företrädare för älgskötselområden har kunnat laborera med sina planer, träffa likasinnade och få konkret stöd av både Länsstyrelsen och Svenska Jägareförbundet. Vi har upplevt att träffarna har varit välbesökta och uppskattade av deltagarna.

Våra svenska ormar – nyttiga djur i naturen

I Sverige lever tre arter av orm: huggorm, snok och hasselsnok. Dessutom finns en ödla (kopparödlan) som ofta kallas ”kopparorm” trots att den egentligen är en benlös ödla. Alla våra ormar är fridlysta och spelar en viktig roll i naturen genom att hålla nere mängden möss och sorkar.

Huggorm

Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Den känns ofta igen på sitt mörka sicksackmönster, men vissa huggormar kan vara helt svarta. Huggormen är normalt skygg och biter bara om den känner sig hotad eller blir trampad på.

Snok

Snoken är helt ofarlig och känns ofta igen på sina gula eller ljusa fläckar bakom huvudet. Den trivs nära vatten och är en skicklig simmare. Snokar flyr nästan alltid undan människor.

Hasselsnok och kopparödla

Hasselsnoken är ovanlig och mycket skygg. Den förväxlas ibland med huggorm men är helt ofarlig. Kopparödlan saknar ben men är alltså ingen orm utan en ödla.

Om du får orm på tomten

Alla svenska ormar är fridlysta. Det betyder att man inte får döda, skada eller fånga dem. Men det finns ett undantag för huggorm på tomtmark. Enligt artskyddsförordningen får en huggorm som finns på tomten fångas in och flyttas till ett lämpligt område i närheten, gärna några kilometer bort. Endast om det inte går att flytta ormen och ingen annan lösning finns får den dödas.

Snok och hasselsnok får däremot inte flyttas utan särskilt tillstånd. Det bästa är oftast att låta ormen vara i fred eller göra tomten mindre attraktiv genom att hålla gräset kort och ta bort rishögar och täta gömställen.

Det kan ibland vara svårt att avgöra vilken orm man har sett. Kännetecknen är inte alltid tydliga och variationen mellan individer kan vara stor. Alla huggormar har till exempel inte ett tydligt sicksackmönster – vissa är helt svarta. På samma sätt saknar en del snokar de typiska ljusa nackfläckarna eller har mycket svaga markeringar.

Om man är osäker på vilken art det är bör man därför vara försiktig och låta ormen vara ifred. De flesta ormar vill undvika människor och lämnar ofta området själva efter en stund om de inte störs.

Jakt på allmänt vatten

Är du en av dem som jagar på allmänt vatten i Västra Götaland? Kom ihåg att rapportera in ditt jaktresultat till Länsstyrelsen! Rapporten ska in senast två veckor efter att ett djur har fällts. Du rapporterar enkelt på vår hemsida (se länk nedan).

Rapporteringen är en viktig del av uppföljningen av jakten, men det är också viktigt för att visa att tillstånden nyttjas. Det i sin tur utgör underlag för Länsstyrelsens kommande beslut.

Nuvarande tillstånd att jaga på allmänt vatten i havet gäller fram till den 31 maj 2026 och gäller endast den som är folkbokförd i någon av länets kustkommuner, plus två jaktgäster. Den 1 juni 2026 träder ett nytt tillstånd i kraft, och då slopas även kravet om att vara folkbokförd i länet för att få nyttja tillståndet.

Det är också tillåtet att jaga på allmänt vatten i länets delar av Vänern och Vättern. Tillståndet medger enbart jakt efter mink och skarv enligt de tider och villkor som anges i bilaga 4 jaktförordningen (1987:905).

Gå in på vår hemsida för att rapportera och läsa mer om vad som gäller för jakt i havet samt Vänern och Vättern: Jakt på allmänt vatten | Länsstyrelsen Västra Götaland