|
I detta nummer av nyhetsbrevet har vi bett Sabina Kapetanovic, som varit har värd för Mária Bačíková och Mona Tynkkinen som har varit värd för Sarah Evans att berätta lite mera om forskningsmiljöns gästforskare som besökte oss under vecka 19:
Dagboksanteckningar från en vecka med gästforskare
Måndag 8/5
Sabina hälsar Mária Bačíková välkommen, berättar om skolan och visar upp skolans lokaler. Dagen fortsätter med lunch med forskare inom föräldraskapsfältet för att avslutas med gemensamma diskussioner om forskningsläget i Sverige och Slovakien.
Tisdag 9/5
Idag är det perfekt dag för utflykt! Vi tar en promenad till slussarna, äter lunch på Slusscafét (och bidrar således till den lokala fotbollsklubben Skoftebyns IF 😊) och fördjupar oss i utmaningar och framgångar med föräldraskapsforskning i våra kulturella kontexter. Vi tar skogsleden (”kärleksstigen”), förbi Trollhättekyrkan vid fallen, tillbaka till skolan, precis i tid för Sarah Evans seminarium. Den fullspäckade dagen avslutas med middag på Strandcaféet med forskare från Forskningsmiljön Barn och Unga.
Onsdag 10/5
Maria träffar Helena Gregorc Lööv för att diskutera möjligheter för internationalisering. Därefter fortsatte arbetet med det kommande seminariet.
Torsdag 11/5
Idag är det HSS konferens på Högskolan Väst! Vilken tillställning! Maria deltar vid det internationella seminariet tillsammans med Marie-Helene Zimmerman Nilsson. Eftermiddagen ägnas åt en promenadtur till Strömslund och Utsikten.
Fredag 12/5
Maria håller gästforskarseminarium med titeln ”Cultural specifics in parenting adolescents: experiences from Slovakia”. Vilken presentation och vilka fantastiska diskussioner! Forskare från Forskarmiljön Barn och Unga och studenter från fristående kurser i psykologi respektive barn och ungdomspsykologi deltar. Vi lär oss att studenter uppskattar när vi bjuder in dem till seminarier och det skriver vi upp i våra To Do Lists! Dagen avslutas på Sours och matfestivalen ”Smaka på Trollhättan” som precis har startat.
Vilken härlig vecka!
//Sabina
Att bjuda in en gästforskare – en doktorands funderingar
Vad innebär det att bjuda in en gästforskare – vad gör man och vad bör man? Inte vet jag vad man bör göra, däremot vet jag vad jag/vi gjorde. Men först, hur kom det sig att jag överhuvudtaget upptäckte att det fanns en Sarah Evans att bjuda in?
Som doktorand har man ypperliga möjligheter att inom ramen för sin forskarutbildning fundera över och försöka fiska in forskare som man själv är nyfiken på eller som man skulle vilja jobba med. Det tog mig bara fyra år att upptäcka det. Eller ok, det tog mig fyra år att fatta det seniora kollegor sagt åt mig sedan dag ett (helt riktigt, inte så lovande att insikt tar så lång tid!).
Det hela började med en avhandling skriven på ett vis som jag inte stött på tidigare. Jag kunde inte låta bli att skicka en hälsning till upphovskvinnan och berätta vilket intryck nämnda avhandling gjort på mig, samt hur betydelsefull den blivit för mitt eget tänkande. Sagt och gjort. Det visar sig att det uppskattas att få sådana mail. Och ibland går till och med generösa forskare med på att träffas och prata forskning i ett zoom-möte. När det dessutom nämns att det finns en läsgrupp som läser originallitteratur av min favoritfilosof på det lärosäte i Storbritannien som nämnda forskare arbetar på, och man i förbifarten får en fråga om man vill hänga på – ja, då gäller det att snabbt och ogenerat svara ’ja tack!’
Två år senare kanske man får för sig att skriva ihop, och kanske också presentera det presumtiva projektet på en konferens inom det egna fältet. Det är nu som det börjar bli dags att ses IRL så man kan tänka och skriva tillsammans.
Det första Sarah och jag enades om var att det vore trevligt att träffa kollegor på Högskolan Väst för att prata forskning – ett seminarium där man kan kombinera föreläsning och samtal över en kopp kaffe är ju ett trevligt sätt att umgås, så så fick det bli.
Är man på besök i Sverige och i Trollhättan för första gången är Edsvidsleden ett måste! Och det finurliga är att rask promenad kanske är det bästa sättet att ta sig an en fransk filosof.
Eftersom besöket också syftade till av vi tagit in Sarah som en expertläsare för mitt avhandlingsarbete betyder det att hela handledarteamet blir centrala personer att samkoordinera med. Varför sitta i ett konferensrum om man kan ta en tur till Tjörn? Med en huvudhandledare som organiserar med termosar, en annan som tryckt kör oss genom soliga landskap, blir bilen det rymningssäkra rum som tvingar en att sitta kvar till och med när frågorna om centrala begrepp blir riktigt svettig.
Picknickfilten vid havet visar sig vara ett utmärkt underlag för fyra meter avhandlingstext och teori. Tre timmar senare och med inga dokument i havet kanske man har tur att ha fyrtiofem minuter kvar innan Nordiska Akvarellmuseet stänger. När man är ensamt sällskap på ett muséum går det dessutom fint att utan hinder fortsätta diskussionen kring centrala begrepp.
Kort sagt, vad man bör göra har jag ingen aning om, men jag vet att fyllda whiteboards, en påbörjad presentation, avgränsningar av teoretiska begrepp, värdefulla samtal med post-humanistiskt nyfikna kollegor och en hel vecka med sol funkar alldeles utmärkt.
Tack och hej!
//Mona |
