|
|
Not. De två övre panelerna anger antal nya objekt i omloppsbana som har tillkommit mellan januari och november 2021, till höger uppdelat på land. Den mellersta panelen visar den historiska utvecklingen av antalet nya satelliter, och den nedre fördelningen av aktiva satelliter (orange staplar) jämfört med alla andra kända objekt i rymden (grå staplar). Det är en tydlig koncentration av rymdskrot på höjder mellan 600 - 1000 km. En stor del av dessa härstammar från två specifika händelser under 2007 och 2009. Det ryska ASAT-testet i november 2021 (se artikel längre ner i nyhetsbrevet) har ännu inte hunnit ge avtryck i statistiken, om detta beror på att det inte genererades så mycket skrot som befarades eller att skrotet helt enkelt ännu inte hunnit mätas in är oklart.
Den kraftiga ökningen av antal satelliter som sågs under 2020 har inte bara fortsatt utan accelererat under 2021. Ökningen kan nästan uteslutande förklaras med två aktörer – amerikanska SpaceX och brittisk-indiska OneWeb som med sina satellitkonstellationer står för nästan 60 % (888 st) respektive 16 % (248 st) av de totalt 1542 nya satelliterna. Strax utanför topplistan men värt att uppmärksamma är Finland som skjutit upp åtta satelliter hittills i år, sex från ICEYE och två statliga forskningssatelliter. |
|
|
|
 |
Mikael Schönström, FMV
Under perioden 27 maj till 9 juni genomförde Försvarsmakten, FMV, FOI och FHS en serie webbinarier på temat rymd tillsammans med MIT (Massachusetts Institute of Technology). MIT-forskare presenterade sina forskningsområden vid fem digitala sammankomster.
Webbinarierna arrangerades av FMV inom ramen för det myndighetsgemensamma FoT-programmet Program för forskningsskanning och teknisk prognos. Möjligheten att arrangera riktade webbinarier erbjuds genom MIT:s Industrial Liaison Program (ILP).
Framtida satellitkonstellationer kommer att göra satellitkommunikation mer tillgänglig men MIT redogjorde för en del problem vad gäller säkerhet och robusthet, samt att kraven skiljer sig mellan civila och militära aktörer. De bedömer att det kommer att ta ett tag innan robusta nätverk mellan satelliter i rymden (intersatellitkommunikation) och kommunikation med markstationer för vidare kommunikation till säkra robusta nätverk på jorden blir verklighet.
Nya framdrivningssystem är ett aktivt forskningsområde då det finns ett stort behov av att hitta lämpliga framdrivningssystem för mindre satelliter i låga satellitbanor. Man vill undvika rymdskrot och särskilt viktigt blir det med alla nya satellitkonstellationer. Elektrisk framdrivning är mycket energieffektivt och motorn i sig kräver färre rörliga delar. Elektrisk framdrivning kan ge mycket specifik korrigering och lämpar sig väl för miniatyrisering enligt Paulo Lozano som forskar på electro spray-framdrivning. MIT har utvecklat ett koncept och tekniken är under kommersialisering.
Med fler satelliter ökar mängden data som skall kommuniceras. Frekvensutrymmet är hårt nyttjat och laser kan vara en teknik för att höja kapaciteten. MIT har flera olika projekt där laserkommunikation är i fokus och de utvecklar olika tekniker för att styra laserstrålar för laserkommunikation där exakt pekning är avgörande.
Nya material är viktiga för framväxande teknologier och MIT forskar på nya material och tillverkningsprocesser som additiv tillverkning (t.ex. 3D-printing) för rymdindustrin. Flera nya material är under utveckling som både är starkare och tåligare. De kommer att göra tillverkningen av raketer och motorer både billigare samt enklare i framtiden.
Tekniker är en sak, ekonomi och marknader en annan och det forskar MIT också på. Exempelvis vilka aktörerna är och hur marknaden kommer att se ut kring framtidens satellitkommunikation. |
|
|
|
|
Massachusetts Institute of Technology (bild: Jiaqian AirplaneFan, CC BY 3.0 ). |
|
|
|
|
|
FOI har medverkat i media för att prata om rymdområdet vid flera tillfällen i år, både i tv, radio och i tidningar. Det har berört ämnen om alltifrån den allmänna teknikutvecklingen inom rymdområdet, rymdkapplöpning, rymdkapprustning, rymdkrig till rymdskrot. Om ni har missat detta finns det fortfarande möjlighet att lyssna på det mesta.
I februari anordnade Folk och försvar ett seminarium om säkerhetspolitiska trender i rymden och där talade Sandra Lindström från FOI om Utblick - rymd för försvar och säkerhet.
I juli sände Sveriges Radio avsnittet Rymdskrot - slutet på människans rymdålder som en del av P3 Dystopia. Där medverkade Torbjörn Sundberg från FOI.
I oktober sände P1 i Sveriges Radio avsnittet Kampen om rymden 1: Rymdkrig och forskningsframsteg. Där medverkade Sandra Lindström från FOI.
I november sände Sveriges Radio avsnittet Antisatellitvapen och risken för rymdkrig som en del av P1 Gräns. Här medverkade Försvarsmakten med både Överbefälhavaren Micael Bydén och Flygvapnets forskningschef Peter Sturesson. Från FOI medverkade Sandra Lindström.
Teknikföretagen tillsammans med SOFF publicerade i december en artikel om framtida teknikutveckling inom rymdområdet där Jonatan Westman från FOI blev intervjuad.
FOI har även släppt ett eget poddavsnitt om Rymden - en ny arena för kris, konflikt och krigföring (avsnitt 24). Där medverkar Kristofer Hallgren och Sandra Lindström. |
|
|
|
|
|
Under våren 2021 publicerades ett memo om den säkerhetspolitiska utvecklingen inom rymdområdet, se FOI Memo 7602. Memot riktar sig till handläggare och beslutsfattare inom svensk förvaltning som arbetar med eller behöver förstå rymddomänens utveckling och dess påverkan på svensk politik, teknologi- och samhällsutveckling. |
|
|
|
|
Rymdområdet har växt i omfattning, samtidigt som det har skett en snabb teknikutveckling och rymdtekniken har spridits över hela världen. Detta har bidragit till att fler använder rymdtjänster och vi har idag ett stort samhällsberoende av rymdsystem och -tjänster, både civilt och militärt. Detta medför att stater har byggt in sårbarheter i olika samhällsfunktioner som i många fall är svåra att överblicka och förstå konsekvenserna av. Samtidigt har framgångarna varit få vad gäller juridiska och diplomatiska internationella framsteg kring att förhindra en rymdkapprustning och utveckling av vapen mot och i rymden.
Det finns en kollektiv insikt om hur viktigt rymdområdet är i många olika avseenden, samt att många utmaningar måste hanteras i samverkan internationellt. Det handlar dels om att komma överens om hur privata aktörer ska hanteras och regleras, dels om att försöka begränsa den pågående rymdkapprustningen. Att hitta en gemensam syn på vad som är accepterat beteende i rymden och vad som skulle kunna leda till kris, konflikt och i slutänden krig i rymden är avgörande för fortsatt strategisk stabilitet.
De huvudsakliga säkerhetspolitiska utmaningarna inom rymdområdet framöver kommer att handla om att acceptera och hantera rymden som operativ domän där kris, konflikt och krig kan uppstå. Rymdverksamhet kommer bli ännu mer betydelsefullt för ekonomisk utveckling och säkerhet. Vi kommer se en hel del tekniksprång samtidigt som rymden demokratiseras, dvs. blir tillgänglig för alla över hela världen. Framförallt måste den ökande mängden objekt i omloppsbanor runt jorden hanteras om rymden ska vara en tillgänglig resurs i framtiden. |
|
|
|
|
|
Den första europeiska cybersäkerhetskonferensen för rymdsystem, CYSAT, hölls virtuellt från Davos i Schweiz 17-19 mars i år med över 200 deltagare.
Två återkommande teman under konferensen var nyckelhantering för kryptering och Ground Station as a Service (GSaaS). Nyckelhantering är en av grundbultarna för att hantera säkerheten på upp- och nedlänkar. I grunden är koncepten relativt enkla, men nyckelhanteringen blir snabbt komplicerad när det rör sig om flera satelliter, ett stort antal markstationer och kanske separata nycklar för olika delsystem och nyttolaster ombord på varje satellit. GSaaS innebär istället att hyra in sig på virtualiserade markstationsnätverk istället för att bygga upp egna antenner, kontrollcenter eller mjukvaror. Som med mycket annat finns det två aspekter med GSaaS, det är ett mer kvalificerat marksegment än vad enskilda mindre satellitoperatörer skulle förmå utveckla på egen hand, men innebär samtidigt ökade attackytor bland annat i form av fler markstationer.
De legala aspekterna på cybersäkerhet i rymden diskuterades också och det påpekades att medan det faktiskt finns internationell lagstiftning på rymdområdet (om än långt ifrån heltäckande) så saknas det nästan helt regleringar på cyberområdet. Det föreligger också djupt splittrade åsikter internationellt om vad cyberrymden är och hur den ska fungera. Sammantaget förelåg lågt hopp om något internationellt instrument för att hantera cybersäkerhet i rymddomänen inom någon snar framtid.
Två forskare på McAfee presenterade sin syn på hoten mot nya satelliter, där de framhöll dataprotokoll, även etablerade sådana, som en av de främsta källorna till cybersårbarheter. Vidare såg de satelliter som enbart ännu en komponent i molnet som kommer att attackeras. Det hittas regelbundet kritiska sårbarheter i state-of-the-art system nere på jorden och därför blir det en helt naturlig följd att det kommer finnas kritiska sårbarheter även i rymdsystem.
Franska rymdorganisationen CNES presenterade hur deras cybersäkerhetsarbete har växt fram. Starten beskrevs som en incident 2011, som först såg ut som en vanlig phishing-attack, men vid närmare undersökning visade sig ha varit specifikt inriktad mot CNES med specialskriven kod som undgick flera antivirusprogram och som riktades till personal som alla var inblandade i jordobservationsprogrammet Pleiades. Man kunde långt senare dra slutsatsen att detta var en statsunderstödd attack. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den årliga konferensen Military Space Situational Awareness Conference anordnades i år för 16:e gången. Temat för konferensen är de militära aspekterna på en rymdlägesbild. Bland talarna fanns representanter från myndigheter, organisationer och företag från nio länder. Storbritannien och USA dominerade talarlistan. Under de två dagarna genomfördes 28 föredrag. Några iakttagelser som vi bedömer relevanta att ta med sig följer nedan.
Den snabba ökningen av antalet rymdobjekt har gjort att traditionellt katalogunderhåll (komplett, snabbt och relevant framförallt för kollisionsanalys) nu i princip är omöjligt att upprätthålla för en enskild aktör, amerikanska JSPoC inkluderat. Det förefaller råda en konsensus även bland de militära aktörerna att samarbete nu är nödvändigt, detta även mellan aktörer som normalt inte har full tillit till varandra. Man pratar mycket om system som ska överbrygga no-trust problematiken. Det föreligger ett mycket stort underskott på system för inmätning, den ackumulerade globala utbyggnaden av dessa hänger inte alls med i explosionen av antal rymdobjekt, framför allt av objekt i låga banor.
Det är mycket intressant och till viss del ganska oväntat att flera kommersiella aktörer dyker upp centralt inom militär rymdlägesbild. Funktioner som detektion, bedömning och kategorisering av nya, oväntade och udda objekt i de territoriella, när-territoriella, närmande-territoriella områdena torde bäst hanterats direkt i den militära lednings- och beslutsprocessen. Rymdobjekt i normala låga banor passerar ständigt ovan nämnda känsliga zoner. Det är således förvånande att militära företrädare för många olika organisationer, kanske inte explicit men ändå indirekt förespråkar att lägga ut denna typ av funktioner på kommersiell entreprenad och kontrakt.
Försvinnande lite uppmärksamhet gavs åt den stora elefanten i rummet, dvs. åt de kommersiella konstellationerna i allmänhet och åt StarLink-konstellationen i synnerhet. Den uppmärksamhet som ändå förekom var, med något enstaka undantag, ganska mycket av karaktären i förbigående. Det är oväntat och förvånande pga. att megakonstellationerna med sina stora mängder satelliter belastar de militära rymdlägesbildsfunktionerna hårt, belastningen ökar snabbt och kommer att göra så under åratal framåt. I vissa avseenden och för vissa situationer kan man tala om att inmätningsförmågan hos den militära rymdlägesbildsfunktionen redan har mättats, och ett mättat militärt system är ett svagt sårbart system. |
|
|
|
|
|
I december 2020 gav regeringen i uppdrag åt Rymdstyrelsen att inkomma med förslag om hur en Svensk förmåga till operationell rymdlägesbild kan se ut. Rymdstyrelsens svar redovisades i form av en rapport som levererades 11 juni. Under arbetet har Rymdstyrelsen inhämtat synpunkter från Försvarsmakten, FOI, FMV, MSB och Säkerhetspolisen. Rapporten understryker behovet av en förmåga till rymdlägesbild som en nationell resurs och föreslår en stegvis utveckling som mynnar ut i en nationell sensor i norra Sverige.
Under hösten presenterade FOI en sammanfattning av svenska initiativ inom rymdområdet samt en teknisk beskrivning över hur en svensk rymdlägesbildsförmåga skulle kunna inrättas. Detta presenterades på konferensen AMOS på Hawaii. Denna sammanfattning finns att läsa här. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den svenska Rymdlagsutredningen överlämnades till regeringen 23 november. Utredningen har föreslagit att en ny lagstiftning ska införas i syfte att främja svensk rymdverksamhet för att stärka forskning och utveckling, industrins innovations- och konkurrenskraft samt tillgodose samhällets behov av rymdrelaterad kunskap och teknik. En viktig förändring som föreslås, som en konsekvens av det förändrade säkerhetsläget och den geopolitiska utvecklingen inom rymdområdet, är att lagstiftningen ska syfta till att säkerställa Sveriges säkerhet och andra utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Sveriges politiska inriktning och förvaltning inom rymdområdet har sedan länge fokuserat på närings- och forskningsfrågor medan frågor kring utrikes-, säkerhet- och försvarspolitiska aspekter av rymdverksamhet inte fullt ut har omhändertagits i tillämpningen av den nu gällande rymdlagstiftningen.
Lagutredningens förslag syftar till att åstadkomma en långsiktigt hållbar reglering av nationell rymdverksamhet och ska säkerställa att Sverige kan leva upp till sina internationella åtaganden inom rymdområdet. Den internationella rymdrätten ligger också till grund för arbetet med nationell lagstiftning. En inneboende utmaning för den internationella rymdrätten är att rymdverksamhet har dubbla användningsområden (civila samt militära) och innebär att många frågor som är föremål för multilaterala förhandlingar i dedikerade arbetsflöden inom FN behöver tid och engagemang för att lösas ut. Ett viktigt framsteg skedde när FN för ett par år sedan kunde anta långsiktiga riktlinjer för hållbart nyttjande av yttre rymden. Riktlinjerna är inte bindande i sig men Sverige har ställt sig bakom dem och de har tagits i beaktande i den svenska lagutredningen. Arbetet i FN kan på det viset få genomslag i nationell rätt.
Läs mer här. |
|
|
|
|
|
Det tycks finnas ett omättligt behov av stora konstellationer i låga omloppsbanor och mängden ansökningar för nya satellitkonstellationer ökar snabbt. Värt att notera att huvuddelen av de ansökningar som idag är publika har skickats in till amerikanska FCC som sedan administrerar en amerikansk ansökan om frekvenskoordinering till ITU; till den senaste ansökningsomgången i november inkom ansökningar till FCC för 38 000 nya satelliter. FCC säger att utrymmet i låga jordbanor är begränsat, men avslår väldigt sällan amerikanska ansökningar utifrån denna parameter. Den största enskilda ansökan till ITU om tilldelning av frekvenser skickades in av Rwanda i början av oktober. Denna ansökan omfattar 307 320 satelliter i låg jordbana.
Hur alla dessa satellitkonstellationers verksamhet på ett effektivt sätt ska kunna koordineras är dock oklart. Det är uppenbart att dagens stora aktörer inte har samma syn på det, i vissa fall ser man inte ens utvecklingen som ett potentiellt problem som behöver hanteras på särskilt sätt. Vid den 36:e upplagan av Space Symposium i Colorado Springs, USA, togs ämnet upp under en paneldebatt mellan bland annat SpaceX, Oneweb, Viasat och Amazon (som avser skapa en konstellation med nästan 8000 satelliter). De olika lösningarna på problemet sträcker sig från att det är ett rent tekniskt problem som därmed löses rent tekniskt till att det måste regleras. En medelväg som nämns är att intern koordinering och reglering kan skötas mellan aktörerna utan statlig inblandning. Det är kanske symptomatiskt att de stora aktörerna i ett land inte är överens om det är ett problem eller inte.
Läs mer här och här. |
|
|
|
|
SpaceX logotyp (bild: wikimedia commons). |
|
|
|
Den pågående pandemin har orsakat brister i en rad olika industrier. Halvledarindustrin är en av dem som drabbats hårdast där bristen på komponenter skapat en global kris som hindrat eller försenat produktion av mycket elektronisk utrustning. Detta har naturligtvis även haft stora konsekvenser för rymdindustrin. SpaceX är ett av många rymdföretag vars verksamhet nu hindras av den efterhalkande produktionen av halvledarkomponenter. Av de projekt som påverkats finns bland annat StarLink, den globala bredbandstjänsten som ursprungligen skulle ha lanserats under nästa år men som nu kan drabbas av förseningar. SpaceX har bland annat gått ut med att flera regioner i USA fått ett uppskjutet lanseringsdatum för StarLinks tjänster till slutet av 2022 och början av 2023. Såklart möter även andra företag samma utmaning. Telesats Lightspeed, en annan global bredbandstjänst, kan också bli försenad på grund av denna komponentbrist, vilket flaggades av Thales Alenia som utvecklar satelliterna.
Under pandemin har även ett stort behov av flytande syre uppstått för att kunna behandla patienter med COVID-19 inlagda på sjukhus. Även detta har skapat problem för rymdbolag som SpaceX som använder flytande syre som oxidationsmedel i sina bärraketer. Enligt Gwynne Shotwell, COO på SpaceX, riskerar nu bristen på flytande syre att orsaka föreningar i SpaceX uppskjutningsschema.
Läs mer här och här.
|
|
|
|
|
|
I några tidigare nyhetsbrev har vi berört Rysslands utveckling av markbaserade antisatellitvapen, där de har genomfört ett flertal tester de senaste åren. Under morgonen den 15:e november följde Ryssland upp dessa med ett destruktivt test mot en egen satellit, där roboten träffade och förstörde sitt mål. Ryssland är därmed ett av fyra länder med demonstrerad förmåga att med markbaserad robot kinetiskt förstöra en satellit i låg jordbana. Övriga länder är Kina, USA och Indien.
Vapentestet genomfördes på ca 500 km höjd över jorden och resulterade i en stor mängd skrot som kommer ligga kvar i omloppsbana under tiotals år. Då det finns ett stort antal aktiva satelliter på denna höjd innebär detta att skrotet för lång tid framöver kommer att påverka rymdverksamhet. Noterbart är att det omfattar den internationella rymdstationen ISS, StarLink-konstellationen med mer än 1500 satelliter samt ett stort antal jordobserverande satelliter.
FOI har sammanfattat händelsen i FOI Memo 7675. |
|
|
|
|
|
Ryssland kommer dra ner budgeten med 16 % för det federala rymdprogrammet för den kommande treårsperioden (2022-2024). Hårdast drabbat är bland annat kosmodrom-utveckling samt forskning och utveckling. Det senare området är helt borttaget i nu liggande budgetförslag. Det ryska rymdprogrammet har under många år haft stora problem med korruption och Putin sägs vara missnöjd med rymdprogrammets måluppfyllnad. Det är dock oklart hur man ser framför sig att möjligheten att uppfylla uppsatta mål förbättras med den neddragna budgeten.
Enligt en ny rysk lag kommer det framöver bli svårare för rysk media att rapportera om rysk rymdverksamhet. Lagen innebär att alla som rapporterar om händelser eller verksamhet med anknytning till rymden kommer att klassas som agent för främmande makt och riskerar höga böter. Lagen gäller för all typ av rymdverksamhet, även den civila verksamheten som ROSKOSMOS bedriver. Detta innebär att det kommer att bli mycket svårare att få inblick i det ryska rymdprogrammet vilket är olyckligt då transparens och öppenhet blir allt viktigare i rymddomänen.
Den 9:e september sköt Ryssland upp en ny typ av militär optisk spaningssatellit som fick namnet Razbeg-1. Satelliten bygger sannolikt på en tidigare demonstrationssatellit kallad EMKA som varit i omloppsbana sedan mars 2018. Efter uppskjutning genomförde inte Razbeg-1 ytterligare manövrer vilket tyder på att den fungerade som planerat. Satelliten återinträdde i jordatmosfären och brann upp 21 oktober. |
|
|
|
|
|
Washingtonfördraget (North Atlantic Treaty) som är försvarsalliansen Natos grundläggande styrande dokument har som sin mest kända del den så kallade Artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier. Denna grundbult i fördraget säger att en attack mot ett medlemsland betraktas som en attack mot samtliga medlemsländer.
Ända sedan Nato 2019 förklarade rymddomänen som en operativ domän så har det spekulerats kring huruvida Nato skulle se att attacker mot ett medlemslands rymdsystem skulle kunna utlösa Artikel 5 (se tidigare nyhetsbrev).
Vid ett större Nato-möte i somras kom så ett uttalande från Nato-ländernas ledare att de betraktar attacker mot, från eller i rymden som hot mot säkerhet och stabilitet, samt att sådana attacker kan leda till att Artikel 5 åberopas. Det föreligger ändå viss otydlighet då inga tydliga kriterier ges för vilken sorts attacker som innefattas, utan beslut kommer tas från fall till fall av Natos högsta politiska beslutande organ, Nordatlantiska rådet. |
|
|
|
|
|
Norge sköt framgångsrikt upp satelliten NorSat-3 i april från Franska Guyana. Satelliten utökar därmed den norska mikrosatellitkonstellationen som sedan tidigare inbegriper AISSat-1, AISSat-2, NorSat-1 och NorSat-2. Samtliga dessa satelliter har förmåga att spåra fartyg via deras transpondrar för fartygsspårningssystemet AIS (automatic identification system). NorSat-satelliterna har dessutom haft ytterligare nyttolaster. NorSat-1 hade en vetenskaplig nyttolast och NorSat-2 hade en VDES-nyttolast liknande den som planeras för en svensk satellit som vi skrev om förra året (Läs mer här). NorSat-3 har en passiv radarmottagare som ska kunna ta emot signaler från fartygs navigationsradar. Syftet med radarmottagaren ska vara att verifiera AIS-informationen och detektera fartyg som av någon anledning inte har en aktiv AIS-transponder. Satellitbussen, AIS-nyttolasten och uppskjutningen finansieras från den civila sidan. Radarmottagaren finansieras av det norska försvarsdepartementet och har utvecklats av norska försvarsforskningsinstitutet FFI.
Det norska satellitprogrammets historia har nyligen sammanställts av FFI, och kan läsas här. |
|
|
|
|
NorSat-3 (bild: Norsk Romsenter). |
|
|
|
|
|
Militär aktivitet kring Arktis har ökat succesivt under en längre tid, och den ekonomiska vikten av regionen har ökat i och med att klimatförändringarna gjort området mer tillgängligt. Detta medför i sin tur behov av förbättrad kommunikation. Många av dagens militära satellitkommunikationssystem, som t.ex. amerikanska WGS, sägs ha global täckning men över den 65:e breddgraden så blir det allt svårare att upprätta kontakt med dessa satelliter. Som en del i den amerikanska lösningen på detta problem har United States Northern Command (NORTHCOM) och North American Aerospace Defense Command (NORAD) begärt ytterligare nästan 80 miljoner USD för att fortsätta de tester som utförts under året för användning av Starlinks och OneWebs konstellationer för satellitkommunikation i Arktis.
Som vi skrev i förra nyhetsbrevet om den danska försvarssatsningen mot Arktis så är Arktis långt ifrån en fråga enbart för stormakterna. Likt Danmark har Norge ett stort ekonomiskt territorium kring Arktis och man ser från norsk sida ett ökande behov av säker kommunikation i området. Detta har föranlett deltagande i två satellitmissioner inriktade på satellitkommunikation kring Arktis. Under sommaren 2019 meddelades att Space Norway beställt två satelliter i tvåtons-klassen. Dessa satelliter kommer förutom att bära Space Norway:s X-bands-transpondrar, som är interoperabla med amerikanska WGS, även att bära Ka-bands-transpondrar för Inmarsat samt nyttolaster för amerikanska rymdstyrkan. Uppskjutning är planerad till slutet av 2022.
Utöver detta ska norska FFI demonstrera militär taktisk kommunikation på UHF-bandet från polär bana med en nanosatellit byggd av danska GomSpace.
Läs mer här och här. |
|
|
|
|
Norska FFI:s militära satkom-demonstrator (bild: FFI). |
|
|
|
|
|
Amerikanska tankesmedjan Center for Strategic & International Studies (CSIS) höll tidigare i år ett seminarium som titulerades Den afrikanska rymdkapplöpningen. Här diskuterades den afrikanska rymdindustrin, hur den ser ut i dagsläget och hur man i framtiden strävar efter att utveckla den. Trots att Afrika under de senaste åren haft en snabbt växande rymdindustri har man på den internationella rymdarenan ofta förbisett den afrikanska kontinenten. Afrika är dock den snabbast växande regionen för statlig rymdinvestering i världen. I dagsläget är fler än 20 afrikanska länder aktiva inom rymdområdet och 12 länder har skickat upp egna satelliter: Algeriet, Angola, Ghana, Egypten, Etiopien, Kenya, Marocko, Nigeria, Tunisien, Rwanda, Sydafrika och Sudan. De har sammanlagt spenderat 4 miljarder USD för att skjuta upp cirka 40 satelliter. Hälften av dessa har skjutits upp under de senaste fem åren, och det planeras ytterligare 80 satellituppskjutningar fram till år 2024. Under 2018 genererade rymdindustrin i Afrika 7,37 miljarder USD i omsättning och denna siffra förväntas stiga till 10 miljarder USD inom tre år. Dessa uppgifter presenterades av Temidaya Oniosun, verkställande direktör på Space in Africa, ett media-, analys- och konsultföretag med fokus på rymdindustrin i Afrika.
Det diskuterades även huruvida stormakter så som USA, Kina och Ryssland har haft stor inverkan på denna utveckling. Detta dementerades dock av Dr. Julie Klinger, assisterande professor på University of Delaware, som istället hävdade att det i dagsläget är de afrikanska staterna själva som driver och finansierar större delen av de afrikanska rymdprojekten. Hon menade att det finns en anda av vänskaplig konkurrens, snarare än att det pågår en rymdkapplöpning i Afrika. Denna idé om en kapplöpning till rymden utvecklades under kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen, där meningen med dessa rymdprogram skiljer sig fundamentalt från de program som utvecklas i Afrika idag.
Hela seminariet finns att se här. |
|
|
|
|
Afrika från rymden (bild: NASA). |
|
|
|
|
|
FN:s generalförsamling behandlade i början av december en resolution om att bilda en arbetsgrupp som ska behandla frågan om att begränsa rymdrelaterade hot genom normer, regler och principer för ansvarsfullt uppförande. Den föreslagna arbetsgruppens syfte ska vara att kartlägga befintliga ramverk samt hot och åtgärder som skulle kunna betraktas som oansvariga och därutifrån lämna rekommendationer avseende normer och principer för ansvarsfullt uppförande. Generalförsamlingen kommer att besluta om resolutionen efter att en rekommendation angående budgetära konsekvenser av förslaget har behandlats klart.
Initiativet till arbetsgruppen och även till den tidigare underliggande resolutionen som antogs i december 2020 har drivits av Storbritannien. Förslaget har fått ett brett stöd från medlemsstaterna, med undantag för till exempel Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea som har varit emot att etablera en arbetsgrupp och som har röstat mot utkastet till resolution i kommittén som berett förslaget.
Investeringar i infrastruktur som kan nyttjas för krig i, genom och mot rymden har eskalerat under 2000-talet. Åtgärder i syfte att demonstrera kapacitet att neka motståndare tillträde till rymden, till exempel det antisatellitvapentest som Ryssland utförde den 15 november i år, illustrerar den pågående stormaktskampen och hur geopolitiska spänningar sträcker sig ut i rymden. En dedikerad arbetsgrupp ses som ett viktigt steg för att låsa upp förhandlingsläget i frågor relaterade till sådana hot och risker i rymden. På sikt är förhoppningen att samsyn kring normer och principer kan möjliggöra arbete mot bindande överenskommelser på området.
Läs mer här. |
|
|
|
|
|
Kontakta oss
|
Vid frågor om nyhetsbrevet och dess innehåll kontakta:
Sandra Lindström
Medverkande vid FOI:
Jonatan Westman (red.)
Kristofer Hallgren
Sandra Lindström
Anna Maria Johansson
Ramin Farid Moghaddam
Ola Rasmusson |
|
|
|
FOI:s publikationer
|
Utblick - säkerhetspolitisk utveckling inom rymdområdet
Sandra Lindström, september, 2021
FOI Memo 7602
Konferensrapport CYSAT'21
Jonatan Westman, september, 2021
FOI Memo 7588
Rymdskrot - nulägesbeskrivning, potentiell utveckling och aktuella forskningsfrågor
Hanna Sundberg, Torbjörn Sundberg, september, 2021
FOI Memo 7580
Swedish National Interests in Space Situational Awareness
Torbjörn Sundberg, Matti Nylund, Ola Rasmusson, oktober, 2021
FOI-S--6415--SE
Konferensrapport 8th European Conference on Space Debris
Matti Nylund, november, 2021
FOI Memo 7658
Konferensrapport Military SSA 2021
Björn Jakobsson, Matti Nylund; november, 2021
FOI Memo 7659
Ryskt antisatellitvapentest mot Kosmos 1408
Torbjörn Sundberg, Kristofer Hallgren, november, 2021
FOI Memo 7675
Metod för beskrivning och bedömning av rymdaktörer
Kristofer Hallgren, Jonatan Westman, december, 2021
FOI-R--5205--SE
Statusrapport - genomfört arbete inom rymdlägesbild 2021
Matti Nylund o.a., december, 2021
FOI Memo 7723
Statusrapport - genomfört arbete inom omvärldsanalys rymd 2021
Sandra Lindström, december, 2021
FOI Memo 7718
Sök FOI:s publikationer på www.foi.se, eller kontakta registrator@foi.se vid intresse. |
|
|
|
Kommande evenemang
|
Notera att rådande läge gör att konferenser kan ställas in eller flyttas med kort varsel.
EU Space Policy
25-26 januari, Bryssel
Mobile Deployable Communications Conference
26-27 januari, London
SmallSat Symposium
8-10 februari, USA
Paris Space Week
14-15 mars, Paris
Satellite
21-24 mars, USA
Space Symposium
4-7 april, USA
IAA Conference on Space Situational Awareness (ICSSA)
4-6 april, Madrid
CYSAT
6-8 april, Paris
Military Space Situational Awareness
27-28 april, London
Space Tech Expo USA
23-25 maj, USA
Military Space USA
7-8 juni, USA
Space and Missile Defence Conference
9-11 augusti, USA
International Astronautical Congress (IAC)
18-22 september, Paris
AMOS
27-30 september, USA
Ascend
24-26 oktober, USA
Global MilSatCom
8-10 november, London
Space Tech Expo Europé
15-17 november, Bremen
|
|
|
|
