|
|
Not. De två övre panelerna anger antal nya objekt i omloppsbana som har tillkommit under hela 2021, till höger uppdelat på land. Den mellersta panelen visar den historiska utvecklingen av antalet nya satelliter, inklusive nya satelliter under 2022 fram till och med slutet av februari. Den nedre panelen visar fördelningen av aktiva satelliter (orange staplar) jämfört med alla andra kända objekt i rymden (grå staplar) för låga jordbanor. Det är en tydlig koncentration av rymdskrot på höjder mellan 600 - 1000 km. En stor del av dessa härstammar från två specifika händelser under 2007 och 2009.
USA:s och Storbritanniens stora antal nya satelliter förklaras i huvudsak av tillskott till SpaceX och OneWebs respektive satellitkonstellationer, där SpaceX StarLink-konstellation fylldes på med 989 satelliter under året och OneWeb med 284 satelliter. Schweiz kommer in på topplistan genom företaget Astrocast som bygger ut sin konstellation med små kommunikationssatelliter för Internet-of-Things-applikationer. |
|
|
|
Mikael Schönström, FMV |
 |
FMV har genomfört ett arbete med en teknisk prognos inom rymddomänen med stöd av de övriga försvarsmyndigheterna. Representanter från relevanta företag, myndigheter och högskolor har intervjuats om hur de bedömer den framtida utvecklingen. Det finns en samstämmighet kring att rymddomänen kommer att bli än viktigare i framtiden och att tillgängligheten ökar betydligt framöver. Det skapar nya förutsättningar och möjligheter för Sverige, men även för en potentiell motståndare vilket måste beaktas. Rapporten är nu färdig och går att beställa genom att skicka ett mail till mikael.schonstrom@fmv.se. |
|
|
|
|
|
I december publicerade AAC Clyde Space avsnittet Rymdskrot i sin podcast SPAACE TALKS. Seméli Papadogiannakis från FOI deltog i en diskussion om hur rymdskrot kan hanteras och om vi kan städa upp i rymden.
I februari publicerade tidskriften Forskning och Framsteg artikeln Trängseln ökar i rymden där bland andra Torbjörn Sundberg från FOI intervjuades om problematiken med att mängden rymdskrot fortsätter att öka.
Rymdtemat fick stor synlighet på Rikskonferensen Folk och Försvar, med ett helt programblock tillägnat rymdfrågor. Från Försvarsmakten medverkade insatschef Michael Claesson som talade om Rymden som operationsmiljö och Säpo representerades av säkerhetspolischef Charlotte von Essen som talade om Rymden som underrättelsearena. Kristofer Hultgren från MSB talade om Rymdens betydelse för det moderna samhället och från FOI deltog Daniel Faria i en diskussion om den svenska rymdstrategin. |
|
|
|
|
|
FOI har tillsammans med Institutet för rymdfysik (IRF) fått medel från Vetenskapsrådet för att i ett treårigt projekt utvärdera riskerna för det svenska elnätet i samband med solstormar. Resultatet av projektet kan gynna samhällets säkerhet genom att öka beredskapen för kritisk infrastruktur i händelsen av ett extremt solutbrott.
En av de mest allvarliga konsekvenserna av ett extremt solutbrott är långvariga och omfattande avbrott i eltillförseln. För att skydda samhället från störningar som konsekvens av solutbrottet är det viktigt att få förståelse för hur kraftiga de markinducerade strömmarna (Ground Induced Currents, GICs) som uppstår i kraftnätet kan bli samt vilka områden i Sverige som är sårbara för dessa. FOI har också publicerat en artikel där man har validerat en tidigare framtagen metod (se FOI nyhet 2019) för att bestämma GICs i kraftnätet. Modellen validerades med data från ett fältförsök på en kraftledning i södra Sverige, ett område som identifierades som extra sårbart för GICs enligt den tidigare studien. Den validerade modellen har sedan använts för att utvärdera hur starka GICs som kan uppkomma i just den kraftledningen under historiska solstormar samt en potentiell ”perfekt” solstorm (det vill säga ett värstafallsscenario).
Det nya projektet ämnar utöka denna studie till att studera risken för hela Sverige samt att tillsammans med Svenska Kraftnät utvärdera risken ett sådant idealiserat fall utgör för det svenska elnätet och vilka konsekvenser det kan få för samhället. |
|
|
|
|
Figuren visar den maximala strömmen som modellen predikterar i kraftledningen under 14 historiska kraftiga solstormar baserat på data från olika magnetometerstationer (bild: FOI). |
|
|
|
|
|
European Space Conference är en årligen återkommande högnivåkonferens med bred, snarare än djup, tematisk täckning och deltagarna representerar hela den europeiska rymdsektorn. Under 2022 genomfördes evenemanget den 25-26 januari som ett hybridmöte, främst med online-sessioner och med ett mycket begränsat antal deltagare i Bryssel. I vanlig ordning var talarna representanter från olika regeringar; EU-kommissionen; Europeiska Rådet; Europaparlamentet; organisationer som europeiska rymdorganisationen (ESA), European Defence Agency (EDA), European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF), European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EUMETSAT) och representanter från en bred skara (men primärt stora) industriaktörer.
Temat för årets konferens ”A New Era for European Space: Turning Vision into Action” beskriver väl det paradigmskifte som sker i den europeiska rymdsektorn just nu. Försvar och säkerhet har varit perspektiv som den europeiska rymdsektorn har tenderat att hålla avskilda från mainstreamdiskursen i den breda fåran av civil rymdverksamhet i Europa. I år pekade alla inriktningstal i en ny riktning och huvudbudskapet var att Europa nu snabbt måste skifta fokus till försvar och säkerhet. För mer läsning se gärna FOI Memo 7832 Konferensrapport European Space Conference 2022 och besök konferensens websida: www.spaceconference.eu |
|
|
|
|
|
Den tekniska underkommittén till FN:s rymdkommitté som behandlar fredligt nyttjande av rymden, UN COPUOS, möttes den 7-18 februari. Underkommittén har en mycket bred agenda och omfattande räckvidd av frågor från förhandling av riktlinjer för långsiktig hållbarhet i rymden, ljusstörningar från satellitkonstellationer till frågor om nyttjande av kärnbränsle i rymdverksamhet och tillämpningar som stödjer arbete med global hälsa. Det kanske viktigaste steget framåt vid årets möte var att arbetsgruppen som förhandlar om riktlinjer för långsiktigt hållbart nyttjande av rymden formellt kunde anta sin arbetsplan, metod och villkor. Sverige stödjer införandet av de redan antagna riktlinjerna samt den fortsatta dialogen i den nya arbetsgruppen som kommer behandla bland annat genomförandet av riktlinjerna och eventuellt framtagande av nya riktlinjer.
Läs mer här |
|
|
|
|
|
USA:s flygvapenminister har beordrat den amerikanska rymdstyrkan att utföra en inventering av vilka militära behov av spaning och övervakning från rymden (SÖR) som skulle kunna tillgodoses av kommersiella rymdtjänster. Även om vissa särskilt kritiska förmågor alltid kommer behöva uppfyllas av militära system så ser rymdstyrkan att de flertaliga kommersiella jordobservationssatelliterna kommer kunna utgöra ett värdefullt komplement, bland annat genom förmågan till kortare återbesökstid över områden på marken. Kortare återbesökstid möjliggör i sin tur ett användande av satellitdata i än fler tjänster ända ner på taktisk nivå.
Nyttjande av kommersiella rymdtjänster inom amerikanska försvarsmakten är inte något nytt; armén har tidigare haft ett utvecklingsarbete kring tjänster baserade på syntetisk aperturradar (SAR) med amerikanska Capella Space, och i slutet av 2021 tillkännagav man ett liknande arbete med finska ICEYE som också tillhandahåller SAR-tjänster. Detta arbete inom armén är också ett exempel på att inte all utveckling med direkt koppling till rymd flyttats till rymdstyrkan, utan att andra vapengrenar fortfarande har egna intressen på området.
Ett annat initiativ som kan nämnas är en rapport som togs fram på uppdrag av NASA och amerikanska rymdstyrkan: State of the Space Industrial Base 2021. Rapporten bygger på intervjuer med över 200 experter från industrin, och sammanställer deras rekommendationer i ett format som är ämnat för högre beslutsfattare i både den statliga och kommersiella rymdsektorn i USA. Huvudbudskapet är kanske något överraskande, då många å ena sidan ser USA som en rymdnation som innehar ledartröjan men samtidigt å andra sidan menar att man får arbeta hårt för att behålla den: rapporten lyfter fram att det saknas en strategisk styrning av frågor kopplade till rymdindustrin och att kommersiella aktörer måste inkluderas mer i forskning, utveckling och statliga/militära kontrakt. Rapporten utgör inte någon officiell hållning från någon statlig organisation, men att NASA och rymdstyrkan har sett behovet av att ta fram en sådan rapport vittnar om behov som identifierats och i bredare bemärkelse om hur synen på rymdsektorn som helhet utvecklas. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Den 3 december anklagade Kina i en diplomatisk not till FN:s generalsekreterare det amerikanska företaget SpaceX för att ha äventyrat Kinas bemannade rymdstation då man hävdade att man behövt göra en säkerhetsmanöver för att undvika att rymdstationen skulle kollidera med StarLinks satelliter. Starlink har tillbakavisat påståendet att satelliterna riskerade att kollidera med stationen och menade å sin sida passagen skedde på ett säkert avstånd. Kina har tagit upp att kanaler för kommunikation i den här typen av ärenden bör etableras, men det initiativet kom efter det att USA i sitt formella svar till FN tillbakavisat Kinas diplomatiska anklagelse och understrukit att satelliterna inte alls passerat så nära att Kina behövde notifieras samt att Kina inte heller använde de kontaktvägar som finns etablerade för att uppmärksamma USA eller SpaceX på sin egen bedömning och eventuella farhågor. Händelsen har belyst frågan om hur olika verksamheter och åtgärder kan uppfattas av olika aktörer och att det saknas gemensamma standarder för den här typen av bedömningar av kollisionsrisker. |
|
|
|
|
|
Att rymdmiljön är ogästvänlig och utgör en utmaning för rymdverksamhet är inget nytt, men det blir inte ofta uppmärksammat i media. När amerikanska SpaceX nyligen på ett spektakulärt sätt drabbades av ett rymdväderfenomen nådde händelsen löpsedlarna. Solens aktivitet, i form av en koronamassutkastning (eng. coronal mass ejection, CME) orsakade en så kallad geomagnetisk storm som påverkade övre delen av jordens atmosfär genom att denna värmdes upp och fick ökad densitet, vilket i sin tur orsakade högre drag (luftmotstånd) för objekt i låga jordbanor. Den geomagnetiska stormen sammanföll med en uppskjutning av 49 av SpaceX StarLink-satelliter, vilka initialt läggs i en låg bana där de genomgår tester innan de utför banhöjande manövrer, allt i syfte att undvika rymdskrot på höga banhöjder. StarLink-satelliterna utsattes alltså i den låga banan för avsevärt högre drag än beräknat vilket resulterade i att en majoritet (cirka 40) av satelliterna inte kunde nå sin tänkta banhöjd utan fick lämnas att återinträda och brinna upp i atmosfären.
Det talas ibland om vikten av att kunna prognostisera rymdväder, men värt att poängtera här är att den CME som orsakade problemen inte går att förutsäga och ännu inte hade inträffat när satelliterna sköts upp. Lärdomar kring hur man kan undvika att rymdväder får sådana här effekter kommer säkerligen att diskuteras på många håll inom rymdindustrin inför kommande uppskjutningar.
En annan nyhet relaterad till rymdmiljöfrågor, om än inte lika uppseendeväckande som den ovan, rör den kinesiska satelliten Yunhai-1(02) där ett antal mindre delar av satelliten bröts loss för ett år sedan i mars 2021. Amerikanska rymdstyrkan har nyligt gått ut med att deras analyser pekar på att detta orsakades av en kollision med en liten bit rymdskrot som härrör från en rysk bärraket som användes för att skjuta upp en rysk satellit 1996. Utifrån de observationer som offentliggjorts i media verkar Yunhai-1(02) fortsätta att fungera i någon mån, men kinesiska CASC som ansvarar för satelliten har inte officiellt kommenterat operationell status. |
|
|
|
|
|
SpaceX har bistått Ukraina med trådlös internetförsörjning via StarLink-satelliterna under den pågående ryska invasionen. Vice premiärminister Mykhailo Fedorov skickade Elon Musk ett meddelande på Twitter 26 februari och bad SpaceX skicka mottagare till Ukraina för att ukrainarna ska kunna fortsätta ta del av fri information via internet. Samma dag meddelade Elon Musk att Starlink aktiverats över Ukraina och den 28 februari anlände hårdvara från SpaceX till Ukraina för kommunikation med satelliterna. Det ska betonas att även om skeendet var väldigt snabbt så hade det föregåtts av förberedande diskussioner mellan parterna en tid före invasionen, men icke desto mindre visar händelsen på hur vilken stor roll kommersiella rymdaktörer kan komma att spela i krig. |
|
|
|
|
|
Kommersiella satellitbilder har flitigt använts av media i västländerna under det pågående kriget i Ukraina vilket har ökat transparensen och verkar bidra till ett förändrat landskap för informationsförsörjning i samband med krig och konflikt. Jämfört med tidigare krig och konflikter finns det idag många fler företag som erbjuder satellitbilder på den fria marknaden. Genomslaget i media har varit markant. Satellitbilderna är ett starkt visuellt stöd i nyhetsrapporteringen som ökar möjligheterna för allmänheten att förstå vad som sker i kriget i Ukraina. Satellitbilder har visat sig vara ett viktigt verktyg för att bemöta rysk propaganda. USA:s strategi har också varit att skapa ett flöde av information om Rysslands agerande och potentiella avsikter. I den strategin är data från satelliter en ovärderlig resurs. |
|
|
|
|
|
Iran förknippas ofta i västmedia med sitt kärnenergi- och robotprogram, men inom det egna landet finns även vad man kallar för en tredje ”maktskapande” (eghtedar-saz) industri nämligen rymdindustrin. Bara under sina första 100 dagar vid makten åtog den iranska presidenten Ebrahim Raisi sig att återuppliva det iranska rymdprogrammet och har sedan dess infört en rad nya satsningar. Det väntas bland annat att nya bärraketer ska presenteras, att nya satelliter ska skjutas upp och att satellituppskjutningsbasen i södra Iran ska vidareutvecklas. Raisi vill även att Iran ska ha förmåga att skjuta upp satelliter till geostationär omloppsbana senast 2026 och vill också skicka upp en iransk astronaut till omloppsbana med en iransk bärraket senast 2032.
Iran har inte ett utan två parallella rymdprogram: ett statligt och ett som styrs av revolutionsgardet. Det statliga styrs av den sittande iranska presidenten, medan det senare är underställt Irans högste ledare, Ali Khamenei. Det statliga programmet har två huvudmål: vad man kallar ”rymdteknologicykeln” (charkheh-ye fanavari-e fazai) och att skicka människor till rymden (ensan be faza). För den första av de två är satsningen störst och den involverar utveckling av satelliter och bärraketer samt konstruktion av byggnader och infrastruktur relaterat till dessa. Revolutionsgardets rymdprogram involverar utveckling av satelliter, bärraketer och faciliteter för direkta militära ändamål.
I en artikel skriver författaren Jim Lamson att trots att utvecklingen av det iranska rymdprogrammet sker i kontexten av de av väst ifrågasatta kärnenergi- och robotprogrammen så har Iran även ekonomiska, vetenskapliga och säkerhetspolitiska vinningar att göra i rymden. Detta kan dock bli utmanande för den sittande amerikanska presidenten Joe Biden, menar Lamson, som står inför frågan om USA bör tolka Irans ambitioner inom rymdsektorn som provokativ eller ej.
Här finns dock en lärdom att ta från en tidigare erfarenhet, nämligen hur man hanterade situationen med Nordkorea, skriver Lamson. I den konflikten införde USA en rad ekonomiska sanktioner mot landet i hopp om att förhindra dess utveckling inom rymd-, robot- och kärnvapenteknologi. Sanktionerna har bromsat, men inte hindrat, Nordkoreas tester och utveckling av en interkontinental ballistisk robot. På samma sätt menar Lamson att sanktioner mot Iran inte är en garanti för att landet kommer att avveckla sina rymdprogram. Alla stater har rätt till att fredligt nyttja, både utforska och använda, yttre rymden i enlighet med rymdfördraget och har även rätt till självförsvar under FN-stadgan. Lamson hävdar att det av denna anledning förmodligen inte går att skapa en koalition för att förhindra Irans tillträde till rymden. Därmed, menar Lamson, kommer USA behöva överväga sin syn på Irans rymdprogram, och frågan om programmet ska ses som ett utlopp för Irans växande vetenskapliga och teknologiska förmågor där begränsningar kan förhandlas snarare än som en täckmantel för att utöka sina robotförmågor. |
|
|
|
|
|
Det är ovanligt att allmänheten får inblick i det ofta sekretessomgärdade området rymdförnekande förmåga, men i en intervju i slutet av 2021 beskrev den amerikanska rymdstyrkans näst högsta chef, general David Thompson, de hot och attacker som den amerikanska rymdstyrkan upplever att de egna systemen utsätts för[JW1] . Thompson beskriver att statliga satelliter varje dag utsätts för reversibla attacker, som inte permanent skadar satelliterna. Kina och Ryssland pekades ut som länder som regelbundet attackerar amerikanska satelliter med bländande lasrar, störsignaler och cyberattacker. Att dessa attacker förekommer är i sig inte något nytt, men den kraftigt ökade frekvensen i attackerna är ny. General Thompson framhöll Kina som ledande i förhållande till Ryssland i rymdförnekande förmåga, och att Kina driftsätter nya system i ett högt tempo. Utöver de nämnda typerna av attacker hävdades att både Kina och Ryssland även utvecklar attacksatelliter som från en position i bana runt jorden kan manövrera nära ett mål och utföra attacker i form av till exempel störning med riktade energivapen, robotarmar som kan påverka andra satelliter, avfyrande av små projektiler, eller genom medveten kollision. Thompson ville inte svara på huruvida militära satelliter åsamkats permanent skada vid någon attack, utan framhöll att om något sådant skulle ha inträffat så skulle informationen om en sådan händelse vara säkerhetsklassificerad. En del av den amerikanska strategin för att bemöta hoten mot rymdsystemen är att inte förlita sig på stora, enstaka, större satelliter utan bygga upp konstellationer av mindre och billigare satelliter, för att uppnå högre motståndskraft och tålighet mot attacker i rymddomänen. Något som inte adresserades av generalen är att USA givetvis också innehar (och utökar) en rymdförnekande förmåga, där än så länge väldigt få detaljer är kända utöver att det finns ett avancerat system för att störa ut satellitkommunikation.
I ett historiskt uttalande av vicepresident Kamala Harris i samband med ett framförande vid Vandenberg Space Force Base i Kalifornien offentliggjordes att USA som ett led i sin strategi för att främja ansvarsfull användning av rymden kommer sluta genomföra förstörande antisatellittester med markrobot. Harris pekade på risker för säkerheten för astronauter, satelliter och för kommersiella aktörer som ökar i antal. Särskilt nämndes behovet att skydda satelliter i låg omloppsbana runt jorden och Harris uppmanade också andra stater att följa USA:s exempel. Harris tydliggjorde dock att beslutet inte innebär att USA rustar ned sin förmåga att med markbaserade robotsystem kunna förstöra satelliter. Mer om USA:s ställningstagande finns att läsa här och här. |
|
|
|
|
|
Under ett par år har det funnit diskussioner och indikationer på att även Ryssland avser skapa en större konstellation av satelliter. I början av 2022 kom det fram ytterligare information kring en konstellation som kallas Sfera och Roskosmos uppgav då också man fått finansiering för att påbörja utvecklingen av konstellationen. Det första steget uppges handla om motsvarande 7 miljarder RUB (i början av 2022 motsvarande ca 900 miljoner SEK) per år fram till 2024.
Konstellationen omfattar 264 satelliter i medelhög jordbana och ska erbjuda tjänster för både övervakning och kommunikation. Arbetet de närmaste åren blir att ta fram satellitplattformar och teknologier som ska utgöra grunden för konstellationen. Det exakta antalet satelliter och i vilka banor satelliterna placeras kan komma att ändras utifrån detta utvecklingsarbete. En viktig aspekt av konstellationen är att det inte handlar om en specifik satellittyp utan flera olika typer av satelliter och banor som var och en löser ett identifierat behov men under samma finansiella paraply. Konstellationen ska bland annat hantera övervakning av Norra ishavsrutten för säker sjöfart, multispektral jordövervakning och kommunikationsmöjligheter för sakernas internet (internet of things, IoT) i de norra delarna av landet.
Läs mer här. |
|
|
|
|
|
|
|
|
I USA planerar Space Development Agency att skjuta upp 144 kommunikationssatelliter och 28 spårningssatelliter från och med 2024 för att kunna upptäcka hypersoniska glidfarkoster.
Spårningssatelliterna placeras i låg omloppsbana, mellan 1000 – 1200 km, för att på så sätt bättre kunna upptäcka värmesignaturer från hypersoniska glidfarkoster. Det stora antalet spårningssatelliter är å ena sidan till för att ha en redundans om en motståndare vill slå ut dem samt för att kunna spåra ett objekt från olika satelliter samtidigt för att på så sätt få bättre positionering. Kommunikationssatelliterna fungerar sedan som reläer för att skicka denna information ner till marken snabbare.
Behovet för denna typ av system har uppstått på grund av den höga manövrerbarheten hos hypersoniska glidfarkoster. Till skillnad från ballistiska robotar som följer förutsägbara banor har hypersoniska glidfarkoster en styrförmåga som gör deras slutmål högst osäkra. Dessa kan ej spåras med dagens satellitsystem då värmesignaturen från dessa farkoster är för svag för att avläsas från satelliternas omloppsbana. Målet sägs vara att börja skicka upp kommunikationssatelliterna under 2024, vilka kommer att bilda ett meshnätverk. Under 2024 eller 2025 ska sedan spårningssatelliterna skickas upp vilket ska komma att resultera i en global täckning.
Lär mer här och här. |
|
|
|
|
|
I januari 2022 tilldelades SpaceX 102 miljoner USD av Vanguard Program, under amerikanska Air Force Research Laboratory, för att utveckla så kallad punkt-till-punkt-transport med bärraket. SpaceX har som ambition att kunna leverera nyttolast i storlek med lastkapaciteten hos en Boeing C-17 över hela världen inom en timme.
I en opinionsartikel hos amerikanska TheHill beskrivs att denna investering bland annat signalerar att det amerikanska försvarsdepartementet nu är villigt att börja samarbeta med privata aktörer för att utöka sin användning av rymdrelaterade förmågor inom nya områden utöver satellituppskjutningar. Frågan är hur denna och andra rymdrelaterade förmågor kan påverka krigföring i framtiden? Att kunna transportera krigsmateriel och personal över hela världen inom en väldigt kort tidsrymd kan fungera som ett avskräckningsmedel och gör det även mer komplicerat för en motståndare att utföra strategiska beräkningar, menar författarna. Det är dessutom inte en liten utmaning att skjuta ner en återinträdande bärraket. Slutsatsen, enligt författarna, är att förmågan har potentialen att revolutionera framtida krigföring.
Även Kina ser potentialen med denna förmåga och företaget Beijing Lingkong Tianxing, vilket översatt betyder Beijing Rymdtransport, utvecklar en bärraket med vertikal start- och landningsförmåga. Målet för företaget är på sikt att kunna genomföra resan från Shanghai till Dubai inom 60 minuter, en sträcka på 7000 km, och företaget har hittills erhållit motsvarande nära 61 miljoner USD i finansiering. |
|
|
|
|
|
I samband med att Nato införde rymden som en egen operationsdomän antog organisationen år 2019 även en rymdpolicy (se tidigare nyhetsbrev), som dock aldrig publicerades i sin helhet. I januari i år har Nato offentliggjort en övergripande rymdpolicy (overarching space policy), som publiceras helt öppet. Det är inte klarlagt om denna policy skiljer sig från den som kom 2019, eller om det bara handlar om att samma policy nu offentliggörs. Några huvudpunkter i policyn är att Nato inte siktar på att bli en självständig aktör i rymden (vilket stått klart sedan tidigare då Nato sagt att man inte ämnar äga egna rymdsystem utan kommer nyttja medlemsländernas system) och att Nato ska stödja interoperabilitet mellan medlemsländernas system. Även hoten mot rymdsystem tas upp, och att Natos Artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier kan utlösas av attacker mot rymdsystem. Som vi rapporterat om tidigare anges inga tydliga kriterier för vilken sorts attacker som omfattas, utan beslut kommer tas från fall till fall av Natos högsta politiska beslutande organ, Nordatlantiska rådet. |
|
|
|
|
|
I Storbritannien har ett flertal strategiska dokument för rymdområdet presenterats under 2021-2022.
Den 1 februari i år presenterade Storbritannien en rymdförsvarsstrategi. I strategin beskrivs hur man avser vara en ledande aktör i rymden, hur man ser på sitt försvar inom domänen och viktiga partnerskap med allierade makter. Programmet ska få ett budgettillskott om ytterligare 1,4 miljarder pund, utöver de 5 miljarder som tidigare hade aviserats.
Storbritannien lanserade även den 27 september 2021 en ny civil rymdstrategi. Strategin är ett ytterligare steg i den riktning som regeringen Johnson stakat ut för den brittiska rymdpolitiken – att landet ska sträva mot att bli en teknologisk och vetenskaplig supermakt.
En separat skotsk rymdstrategi presenterades virtuellt den 20 oktober 2021 under världsutställningen i Dubai (EXPO 2020). De primära målsättningarna med den skotska rymdpolitiken, som strategin pekar ut, är diversitet, hållbarhet, export och återinvesteringar i sektorn samt förstärkta satsningar på utbildning som kan förse sektorn med kompetens i framtiden. I samband med lanseringen av strategin, framhävdes också att antalet rymdföretag i Skottland har ökat kraftigt under de senaste 5 åren (med mer än 65 %), och att sett i proportion till resten av Storbritannien arbetar över dubbelt så många personer i Skottland inom rymdsektorn.
Även Wales lanserade en ny rymdstrategi den 21 februari 2022. Syftet är att säkerställa att Wales rymdsektor kan mäta sig i den globala konkurrensen genom att skapa högteknologiska arbetstillfällen i hela landet. Ambitionen är att Wales ska vara världens första hållbara rymdnation år 2040. Områden med utvecklingspotential som lyfts fram omfattar bland annat uppsändningskapacitet, satelliter för uppdrag i låga omloppsbanor, gröna drivmedel och inte minst forsknings- och utbildningsnätverk.
FOI:s analys är att den brittiska ambitionen att vara en av världens mest innovativa och attraktiva rymdekonomier ytterligare har mognat de senaste åren. Det har skett parallellt med Storbritanniens utveckling och förnyelse av sina globala partnerskap för handel, klimatåtgärder och inte minst för försvar och säkerhet genom en tydligt koordinerad politik som nu vässas ytterligare efter att landet gradvis lämnar bakvattnet av Brexit. Rymden framstår som en integrerad domän i alla delar av Storbritanniens globala politik, enligt FOI:s bedömning. Till exempel måste den skotska strategin ses i ljuset av Storbritanniens förnyade globala engagemang och åtaganden då regionala strategiska avvägningar sannolikt har haft en stark påverkan på inriktningen. Den skotska strategin, och i förlängningen på satsningarna inom rymdsektorn, förefaller drivas av ett politiskt fokus på excellens gällande egen grön teknologi för att stödja dataförsörjning, utveckling av analysförmåga, satsningar på lokala resurser för oberoende tillträde till rymden samt fokus på att kunna upprätthålla en komplett värdekedja på det nationella planet. Samtidigt som Storbritannien har förhöjt sitt fokus på globalt samarbete så var frågan om fortsatt deltagande i EU:s rymdprogram, framförallt i Copernicusprogrammet, en mycket tung agendapunkt i förhandlingarna om utträdet ur unionen. Den brittiska regeringen har också understrukit att europeiskt samarbete fortsatt är en viktig del av den brittiska rymdverksamheten som helhet och att målsättningen är att ha en fortsatt hög närvaro i europeiskt samarbete inom ESA, liksom inom EU:s vetenskapliga program. |
|
|
|
|
|
Kina publicerade den 24 januari en vitbok för Kinas rymdprogram (China's Space Program: A 2021 Perspective). I vitboken beskrivs viktiga prestationer och framgångar inom det kinesiska rymdprogrammet sedan 2016 samt vad ambitionen är för det kommande femårsprogrammet. Centrala målsättningar är att fortsätta utforska kosmos, utveckla nationell rymdindustri och att utforma Kina till en rymdmakt. Utvecklingen av rymdindustrin anses vara en kritisk del av Kinas övergripande politiska strategi. Man slår även fast att principen om fredligt utforskande och nyttjande av rymden ska upprätthållas. Verksamhet som lyfts fram är bland annat etableringen av navigationssystemet BeiDou, jordobservationsprogrammet, förbättringar av satellitkommunikation och -sändningar, utforskning av månen och utvecklingen av rymdstationen samt utforskningen av Mars.
Läs mer här |
|
|
|
|
|
Ryssland och Kina presenterade ett gemensamt uttalande i samband med de olympiska spelen 2022 i Peking, då Xi Jinping och Vladimir Putin möttes igen för första gången på två år. I uttalandet har länderna beskrivit sin samsyn kring ett antal frågor av global betydelse, och däribland lyfts rymdområdet fram. Hur samsyn kring rymdområdet påverkas av den ryska invasionen i Ukraina är fortfarande något oklart, då Kina undviker att ta tydlig ställning till Rysslands agerande. Uppgifter om att forskningssamarbeten, bland annat rörande rymd, har avbrutits mellan Ryssland och Kina har förekommit i rysk media men har också tillbakavisats av Kina. Effekterna av det utökade samarbetet har diskuterats i media internationellt. Hur situationen ser ut i praktiken är sammanfattningsvis svårbedömt. |
|
|
|
|
|
Arktis är högintressant för flera stater och det är inte bara när det gäller klimatet som temperaturen ökar. Ryssland har uttryckt missnöje över att norska marinförband besökte Svalbard i oktober och man anklagar Norge för att militarisera området vilket skulle strida mot Svalbardtraktaten. Bland annat hävdar Ryssland att de norska markstationer för satellitkommunikation som finns på Svalbard tekniskt sett kan användas militärt. Dessa markstationer var nyligen aktuella då en av två fiberanslutningar mellan fastlandet och markstationen bröts i början av januari 2022. Orsaken till kabelbrottet är inte offentliggjord och då kabeln ligger på stort havsdjup är reparationer komplicerade.
Det bör dock påpekas att Ryssland byggt en militärbas strax öster om Svalbard på Frans Josefs land och att en rysk jagare, Severomorsk, passerade Svalbards västkust i augusti. Noterbart är också att Roskosmos i februari 2022 pekade ut Svalbard som en möjlig plats för att uppföra en ny sensor till det nationella ryska systemet för observation av rymdobjekt. En sådan sensor skulle ha stort militärt värde för att upprätthålla en militär rymdlägesbild. |
|
|
|
|
|
Det omfattande sanktionspaketet riktat mot Ryssland, som EU och USA enades om med anledning av Rysslands invasion av Ukraina, omfattar specifika sanktioner mot det ryska rymdprogrammet. Sanktionerna som började gälla den 26 februari har som syfte att kraftigt försvaga Rysslands militära satsningar inom sitt rymdprogram. Sanktionerna har bland annat lett till att uppsändningen av de europeiska Galileosatelliterna med ryska Soyuzraketer från Kourou i Franska Guyana där ESA och franska CNES bedriver uppsändningsverksamhet har ställts in. Även ESAs och Roskosmos samarbete inom Mars-projektet ExoMars och utforskning av månen kommer inte genomföras som planerat. För svensk räkning har till exempel satelliten MATS som Rymdstyrelsen finansierat inte heller kunnat sändas upp som planerat ifrån Ryssland.
Ett exempel på en motsanktion såg vi då Roskosmos i mars meddelade att man ställt in uppsändningen av OneWebs satelliter som skulle ske från Baikonur in Kazakhstan. Roskomos ville utreda att OneWebs satelliter inte skulle användas för militärt syfte och krävde att Storbritannien skulle lämna programmet för att den planerade uppsändningen skulle kunna genomföras. Roskosmos meddelade att till dess att man kunde nå en överenskommelse om förutsättningarna skulle satelliterna som redan har levererats till Baikonour stanna i ryskt förvar. |
|
|
|
|
|
Relaterat till ovan nämnda sanktioner gick chefen för Rysslands rymdorganisation Roskosmos ut i media redan den 24 februari med illavarslande uttalanden om att nya sanktioner mot Ryssland kan få ödesdigra konsekvenser för samarbetet kring den internationella rymdstationen, ISS. NASA har hållit fast vid sitt budskap att samarbetet bör fortsätta men från rysk sida har responsen inte varit välkomnande. I början av april återupprepade chefen för Roskosmos att ISS-samarbetet inte kunde fortsätta under gällande sanktioner från västländerna. ISS var under det kalla kriget ett av få internationella samarbeten som fungerade trots geopolitiska spänningar och förhoppningen i det breda rymdsamfundet är att arbetet även nu ska kunna löpa vidare. Liknande utspel gjordes av Roskosmos i samband med den ryska annekteringen av Krim men utan att arbetet i praktiken upphörde.
Läs mer här och här. |
|
|
|
|
|
Kontakta oss
|
Vid frågor om nyhetsbrevet och dess innehåll kontakta:
Sandra Lindström
Medverkande vid FOI:
Jonatan Westman (red.)
Anna Maria Wårlind
Kristofer Hallgren
Sandra Lindström
Lisa Rosenqvist
Ola Rasmusson |
|
|
|
FOI:s publikationer
|
Konferensrapport AMOS 2021
Matti Nylund, Per Hägg, Torbjörn Sundberg, december 2021
FOI Memo 7762
Inmätning av satelliter - En studie av radarsensortillämpning
Matti Nylund, Per Hägg, Jan-Ove Hall, Rolf Ragnarsson, Axel Tryblom, Tomas Melin, februari 2022
FOI-R--5270--SE
Konferensrapport European Space Conference 2022
Anna Maria Johansson, mars 2022
FOI Memo 7832
Sök FOI:s publikationer på www.foi.se, eller kontakta registrator@foi.se vid intresse. |
|
|
|
Kommande evenemang
|
Notera att rådande läge gör att konferenser kan ställas in eller flyttas med kort varsel.
Space Tech Expo USA
23-25 maj, USA
Military Space USA
7-8 juni, USA
Space Security Conference
19-21 juni, Tjeckien
4th Summit for Space Sustainability
22-23 juni, Storbritannien
Global Air & Space Chiefs’ Conference 2022
13-14 juli, Storbritannien
Space and Missile Defence Conference
9-11 augusti, USA
International Astronautical Congress (IAC)
18-22 september, Frankrike
AMOS
27-30 september, USA
Ascend
24-26 oktober, USA
Global MilSatCom
8-10 november, Storbritannien
Space Tech Expo Europe
15-17 november, Tyskland |
|
|
|
