Filmen "Ellos Eatnu – Låt älven leva" fångar det som gått förlorat
Den norska filmen "Ellos Eatnu – Låt älven leva" berättar om Altakonflikten, en dramatisk sammandrabbning mellan norska samer och staten i slutet av 70-talet.
I centrum står den nyutbildade läraren Ester som försöker glömma sitt eget ursprung.
Kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström ser en rörande och allmängiltig film.
Titel: Ellos Eatnu – låt älven leva
Regi: Ole Giæver
I rollerna: Ella Marie Hætta Isaksen, Gard Emil, Sofia Jannok
Ses på: Bio
Betyg: 4 i betygsskalan 0-5
Det finns ingen framtid för det samiska, säger Esters mamma som har gömt undan kolten och gift om sig med en norrman. På nya jobbet i Alta i norska Finnmarken försöker Ester skratta åt kollegornas skämt om stinkande fjällappar.
Det här är en film om att sörja det som gått förlorat. Den gestaltar ett självhat som kommer från statligt sanktionerad mobbning mot samer. Det är smärtsamt att se, men det finns också en hoppfull öppning: Man kan välja vad man vill rädda av det som ännu finns kvar.
För Ester kan till slut inte längre låtsas att hon inte är same. När den norska staten planerar att bygga en damm i Altaälven växer motståndet till enorma protester mot hur samerna har behandlats.
Ester spelas med stor känslighet av den norsk-samiska musikern Ella Marie Hætta Isaksen. Det blir en stark symbolik i att dagens aktivister – även Sofia Jannok syns i en roll – skildrar konflikten som formade den samiska rättviserörelsen. Och samtidigt ställs den svåra frågan varför inte minoriteter ska förändras när samhället i stort gör det.
Men framför allt är det en rörande och allmängiltig film om att möta sin egen spegelbild och våga säga att du som blickar tillbaka, du duger som du är.
