|
Inventeringen av lodjur sker i dag till stor del med hjälp av viltkameror. Även om vi just nu har goda spårförhållanden i snön är kamerorna vårt viktigaste verktyg. Genom både bilder och spår kan vi inte bara konstatera att lodjur finns i området, utan också avgöra hur många olika familjegrupper som rör sig här. En familjegrupp består av en hona med en eller flera ungar, och det är just dessa grupper som ligger till grund för den svenska lodjursinventeringen.
Ett viktigt hjälpmedel i arbetet är lodjurets päls. Varje lodjur har ett unikt fläckmönster som inte förändras över tid. Genom att jämföra bilder där djuren syns från sidan går det ofta att se tydliga skillnader i hur fläckarna sitter på kropp och ben. På så sätt kan vi avgöra om det är samma hona som passerar kameran igen, eller om det rör sig om en ny individ.
Om samma hona med samma fläckmönster dyker upp vid flera tillfällen vet vi att det handlar om en och samma familjegrupp. Om däremot en annan hona med ett annat mönster syns tillsammans med ungar i samma område kan vi konstatera att det finns fler föryngringar.
Naturvårdsverket har tagit fram nationella instruktioner för hur lodjursinventeringen ska genomföras. Syftet är att alla observationer ska bedömas på samma sätt i hela landet och hålla hög kvalitet. I instruktionerna beskrivs bland annat hur foton från viltkameror kan användas för att särskilja olika individer, till exempel genom att jämföra lodjurens fläckmönster och andra kännetecken.
Vill du läsa mer om våra instruktioner för inventering av lodjur:
https://www.naturvardsverket.se/4a8643/globalassets/media/publikationer-pdf/8900/978-91-620-8950-4.pdf
Glöm inte att rapportera dina observationer i Skandobs! Appen finns både för mobil och på webben, och gör det enkelt att dela med sig av viktiga rovdjursobservationer. Du kan dessutom välja att vara anonym, rapporterna blir endast synliga för oss som arbetar med rovdjursövervakning.
|