– Vi kommer fortsätta träningen i Antarktis, säger Ola Eriksson, ansvarig för fältkursen och expeditionsledare för DML 2021/22 där 13 personer deltar.

Årets expedition är av det större slaget. Forskningsstationen Wasa blir fullsatt, två ambitiösa forskningsprojekt deltar och ett garage ska byggas. 

Fältkursen är en del av Polarforskningssekretariatets systematiska säkerhetsarbete vid expeditioner. Att bo och arbeta i Antarktis kräver specifik kunskap, bland annat hur personer färdas säkert på glaciärer. Därför måste alla deltagare träna på att knyta ihop sig i rep för att till exempel passera ett farligt parti, och att ensam kunna hissa upp en kollega ur en glaciärspricka.  

– Vi tar inga onödiga risker, men alla måste vara förberedda om olyckan trots allt skulle vara framme. Alla ska bära sele på glaciärer, även om det räknas som en säker plats. Det är mycket lättare att få upp en person då.

Under fältkursen får deltagarna också tips kring packningen. Alla rekommenderas att ta med sig ett sjukvårdskit och en kompressionsbinda. Det gäller att snabbt kunna stoppa en blödning eller lindra en stukning hos sig själv eller någon annan om inte läkaren är på plats.

– Vi har tränat på första hjälpen, att spjäla upp ett ben och att flytta en person till en bår, säger Ola Eriksson. 

Att bo på forskningsstationen Wasa

Deltagarna behöver vara förberedda på stationslivet i Antarktis. På Wasa finns det vatten, el och värme men bekvämligheterna behöver användas med eftertanke.

– Vi informerar om att alla behöver hjälpas åt att spara vatten eftersom vi hämtar det själv. Det tar ungefär en timme för en person. När vi är många på stationen måste vi göra det varje dag. Om det blir dåligt väder och alla är inne på stationen måste vi klara oss med samma vatten i flera dagar.

Under den antarktiska sommarsäsongen hämtas vatten från glaciären som ligger nedanför nunatacken där Wasa ligger. En mörk intilliggande klippa värmer upp isen och gör att det finns vatten nära glaciärytan.

– Vi gör ett hål med en isborr och lämnar det. Nästa dag har det fyllts genom att det har sipprat in vatten från sidorna. Med hjälp av en slang pumpas vattnet in till en behållare som vi har på en bandvagn. Den rymmer 1 000 liter. Sen pumpar vi in vattnet i en tank på stationen. Ishålet täcks för att det inte ska frysa och sen kan det användas om och om igen. Men sent på säsongen minskar mängden vatten. Då måste vi smälta snö, likadant om vi är på plats tidigt under säsongen.

Begränsade kommunikationsmöjligheter

Under vistelsen i Antarktis har deltagarna begränsad kontakt med omvärlden. Datatrafik är dyrt och det är kostsamt att ringa med satellittelefon. För att forskningsdeltagarna ska kunna kommunicera med varandra och sina anhöriga har Polarforskningssekretariatet försett deltagarna med varsin kommunikationsenhet där de kan skicka textbaserade meddelanden via satellit.

– Självklart finns det i grunden en säkerhetsaspekt. Kommunikationsenheten har en nödsändare och GPS. Med enheten kan man skicka en position till en annan deltagare. Under fältkursen tränade vi på att hitta till olika utmärkta koordinater, säger Ola Eriksson.