Jordbruk Uppsala län

Stefan Gustafsson är mjölk-, kött- och spannmålsbonde i mellersta Sörmland. Han är en av de lantbrukare som fått ersättning för att ha anlagt anpassade skyddszoner på sina skiften.

– Min gård ligger i skogs- och mellanbygd och fälten är kuperade. Det blir vattensamlingar nere i sänkorna, berättar han.

Det är på erosionsbenägna marker, där det finns ytor som är utsatta för ytavrinning, som anpassade skyddszoner kan bli aktuellt. Vallgräs, eller vallgräs i blandning med vallbaljväxter, sås in på ytorna som en miljöåtgärd för att minska övergödning av sjöarna och vattendragen i trakten. Det kan till exempel vara mark i anslutning till ytvattenbrunnar eller i svackor på åkermark. Forskning visar att så mycket som 90 procent av förlusten av fosfor från ett fält ofta sker på en yta som bara är 10 procent av åkern, i samband med snösmältning eller vid kraftiga regn.

– Att ha en anpassad skyddszon som fungerar som ett skydd på just den ytan är väldigt effektivt. Detta hindrar att partikelbunden fosfor via ytavrinningen transporteras vidare ut i vattendrag och sjöar och där bidrar till övergödning, berättar Emma Hjelm på Greppa Näringen.

– Jag snappade upp att det var en bra miljöåtgärd med hög ersättning. Det finns som sagt kvar några låglänta ställen på mina marker där det blir stående vatten på våren eller när det regnar mycket. Här brukar jag få så spannmål lite senare och skörden blir sällan bra. Att i stället skapa en anpassad skyddszon verkade vara en god idé, berättar Stefan.

Femårigt åtagande 

Stefan ansökte om ett åtagande för tre ytor som tillsammans är cirka 2,3 hektar.

– Vallgräset sådde jag in i somras, när det var lite torrare. Att anlägga zonerna är ett engångsjobb, sedan är de på plats för hela åtagandeperioden, säger han.

Ibland uppfattas anpassade skyddszoner som odlingshinder men så ser inte Stefan det.

– I flera år har jag fått bruka dessa ytor separat på grund av deras läge, så det har ändå blivit flera körningar. Nu räknar jag med att jag inte ska behöva köra runt ytorna. Vid skörd lyfter jag bara redskapen och kör rätt över gräset, säger han.

Lantbrukare som vill söka miljöersättning för anpassade skyddszoner i SAM Internet behöver först hitta ytorna och sedan uppskatta storleken på ytorna.

För att få miljöersättningen måste varje enskild yta vara minst 100 kvadratmeter och tillsammans måste ytorna vara minst 0,1 hektar. Åtagandet är femårigt så när ytorna hittats behöver lantbrukaren bedöma att det passar att så in eller behålla redan anlagd vall på dessa ytor och att behålla vallen i fem år.

– Har du frågor om anpassade skyddszoner eller andra åtgärder för att minska erosion och förlust av fosfor från din åkermark och förbättra forsforutnyttjandet på gården kan du ta hjälp av Greppa Näringens rådgivning, exempelvis om fosforstrategi. På greppa.nu hittar du rådgivare och kontaktpersonen på länsstyrelsen för ditt län, avslutar Emma.

Mer fakta om skyddszoner

Syftet med anpassade skyddszoner är att begränsa fosforförluster från åkern till vatten.

• Det är ofta lätt att se var de erosionsbenägna ytorna finns, de syns särskilt tydligt efter ett kraftigt eller ihållande regn. Det går också att ta hjälp av de erosionsriskkartor som man från 2024 ser i SAM-internet, för att hitta ytorna på dina skiften.

• Ersättningen för anpassade skyddszoner höjdes förra året från 3 000 kronor per hektar och år till 10 000 kronor per hektar och år.

• Läs mer om anpassade skyddszoner på Jordbruksverkets webbplats, klicka här.