De senaste årens torka har haft en stor negativ påverkan på magra naturbetesmarker i länet. Vi ser stora arealer på bland annat Ölands alvar där växtligheten är död. Utöver drastiskt minskad fodermängd och på sikt risk för minskade miljöersättningar för lantbrukare, hotar också förluster av biologisk mångfald då markerna slits för hårt vid bete i samband med torka, eller om de inte längre kan betas.
Länsstyrelsen har regelbundna samverkansmöten med bland andra LRF och Hushållningssällskapet kring problematiken. Det har varit en kall vår, så vid det senaste mötet var det fortfarande svårt att säga om de döda och skadade arealerna kommer att återhämta sig i år eller hur växtsäsongen kommer att bli.
När det gäller stödutfodring ser länsstyrelsen att torkan nu varit återkommande under flera år och måste betraktas som ett förändrat klimat Vi kommer därför inte som tidigare år att ge generella dispenser. Det kommer dock att vara möjligt att söka dispens i enskilda fall. Länsstyrelsen gör då en bedömning efter de lokala förutsättningarna.
En möjlighet för återhämtning av torkskadade betesmarker är fållindelning och växelbete i stället för kontinuerligt bete över säsongen i stora fållor. Det kräver självklart investering i stängsel initialt, men exempel från torra regioner i USA och Afrika med intensiv växelbetning med längre mellanrum visar på en mycket bra återhämtning av grässvålen och ett högt fodervärde i tidigare utarmade marker. Fållindelning kan därför vara en vinst både för produktionen och miljön.
Ett försök pågår inom RISE (Svensk forskning för hållbar tillväxt) om möjligheten till virtuella stängsel i Sverige. Tekniken, som inte är godkänd i Sverige idag, bygger på en virtuell karta med koppling till ett GPS-halsband på djuren. Den används i Australien och Norge med goda resultat och skulle om den godkändes i Sverige också underlätta stängsling och fållindelning på stora betesmarksarealer, som exempelvis Stora alvaret.
Enkla fördämningar i bäckar och diken på våren är också ett sätt att öka fodervärdet i betesmarker, samtidigt som det minskar näringstillförseln till Östersjön. Att vattnet hålls kvar längre i markerna ger en senare tillväxt av foder, tillgängligt när övriga marker torkat bort. Det är också av stort värde för djurlivet, inte minst vadarfåglar för vilka vi på Öland har ett internationellt ansvar. Vattensamlingar kan också komma att fungera som kvävefällor vilket gör att växtligheten blir kraftig och näringsrik. Länsstyrelsen samarbetar med flera lantbrukare i sådana mindre våtmarksprojekt och vi vill gärna se fler. Det finns mängder av små diken där det är möjligt att med små åtgärder göra stor nytta. Tänk på att det kan behövas samråd med länsstyrelsen för åtgärder i vattenmiljöer liksom anmälan om vattenverksamhet.
Karin Bergman
Landsbygdsdirektör Länsstyrelsen Kalmar län
Kontakt fållindelning: Dennis Ljungström
Våtmarksprojekt i naturreservat och Natura 2000-områden: Marcus Arnesson
Våtmarksprojekt i ej skyddad mark: Susanne Forslund |
Webbplats