Krisberedskap handlar om att skydda liv, hälsa och våra grundläggande värden. Men insatser måste fungera för hela befolkningen – även för personer med funktionsnedsättning. När vi inte räknar med alla från början riskerar vi att bygga system som brister när det verkligen gäller.
Andrea Amft, utredare på Myndigheten för delaktighet, lyfter hur strategimyndigheter kan stärka sitt arbete genom att integrera funktionshindersperspektivet, oavsett om man har ett formellt beredskapsansvar eller inte.
Varför behöver vi tänka bredare i krisberedskapen? - Krisen kommer sällan med förvarning. Den kräver snabba beslut, samverkan under press och lösningar som fungerar i verkligheten, för alla. För att beredskapen ska hålla i skarpt läge behöver vi tänka brett och agera i tid.
Vad är första steget för myndigheter? - Börja med att tydliggöra ert uppdrag. Vad förväntas av er när samhället utsätts för påfrestningar? Att samverka och ta ansvar blir avgörande.
Hur inkluderar vi funktionshindersperspektivet? - Det är inte en tilläggsfråga – det är en förutsättning för att insatserna ska hålla. Inkludera det från början, inte i efterhand.
Vilka behöver samverka internt? - De som arbetar med beredskap behöver kroka arm med dem som har kunskap om funktionshindersperspektivet. Tillsammans kan ni göra en gemensam analys och testa era planer med verkligheten som måttstock.
Hur kan funktionshindersrörelsen bidra? - Funktionshindersrörelsen vet var hindren finns och vad som faktiskt fungerar. Involvera dem i planering, övningar och uppföljning. Det kan vara skillnaden mellan en fungerande lösning och en som faller.
Läs MFD rapport om krisberedskap på mfd.se
Ny rapport om krisbredskap (mfd.se)
|